Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: Den bortskämda medieeliten bromsar klimatarbetet

Jag har upptäckt en ny trend. Delar av medieeliten tycks ha tröttnat på klimatdebatten och börjat håna dem som försöker minska sin egen klimatpåverkan.

De som undviker att flyga beskylls för att vara moralister. Följden har blivit en sorts inverterad flygskam. Den som inte flyger gör bäst i att hålla tyst om det. Det är absurt.

Flera av de normalt skarpaste och bästa pennorna i landet har på sistone suckat över all präktighet de tvingas stå ut med, bland annat i klimatdebattens spår.

”Gud vad jag är less på debatten om ”flygskam”, utbrister DN:s ledarskribent Lisa Magnusson i en krönika.

Bengt Ohlsson, krönikör på samma tidning, ifrågasätter om hatet mot Greta Thunberg verkligen kan kallas hat. ”Vad ska man då kalla det som Donald Trump är utsatt för?” undrar han.

Lena Andersson, författare och kolumnist i DN, beskriver samhället som en teater: "De som vurmar för klimat, pluralism och invandring vill bara få bära pjäsens vita hattar. De som säger sig avsky Trump säger det för att få fördelar."

Vad Bengt Ohlsson är ute efter är svårt att säga, kanske vill han bara vara lite punkigt trotsig i största allmänhet.

Samma rädsla för att vara politiskt korrekt kan man ana bakom Lena Anderssons haranger.

Då undrar jag, om man som privatperson tvivlar på sina möjligheter att påverka utsläppen från Kinas kolindustri, är det då fel att åtminstone försöka få ner sin egen klimatpåverkan?

Lisa Magnusson tycks ha tröttnat på sina tjatiga bekanta och uppmanar "den duktiga medelklassen att sluta dividera om en tygpåse hit och dit” och i stället ”ta ett globalt grepp” om klimatfrågan genom att utkräva ansvar från industrin.

Då undrar jag, om man som privatperson tvivlar på sina möjligheter att påverka utsläppen från Kinas kolindustri, är det då fel att åtminstone försöka få ner sin egen klimatpåverkan?

De flesta är inte dummare än att de inser att det behövs globala överenskommelser och tvingande lagstiftning, men det utesluter väl inte att vi försöker leva som vi lär?

De känslor som Lisa Magnusson häcklar är ju själva förutsättningen för all förändring. Det är först när vi tar till oss klimathotet på djupet som vi börjar agera och ställa krav.

Tesen som flera av dessa uttråkade debattörer driver är att klimatarbetet "bromsas upp" om vi fokuserar på individen. Jag tror inte på det. Det krävs förändringar på alla fronter. Våra levnadsvanor har betydelse. Om vi som kan och har råd väljer bort fossila bränslen och börjar köpa mat och kläder som ger lägre utsläpp kan vi driva på omställningen. Konsumenter har stor makt.

Det är patetiskt att se högavlönade opinionsbildare kokettera med sin folklighet genom att klaga på bensinpriset eller håna dem som försöker förändra sitt sätt att leva.

Och även om vi drivs av något så simpelt som att vi i framtiden vill kunna säga till våra barnbarn att vi i alla fall försökte, vad är felet med det i så fall?

Det är provocerande att se högavlönade opinionsbildare kokettera med sin folklighet genom att klaga på bensinpriset eller håna dem som försöker förändra sitt sätt att leva.

Det finns inte tid för sånt. Permafrosten smälter redan. Skogen brinner för fullt.