Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomt prat om brist på jämställdhet

Diskussionen om konst och jämställdhet här på kultursidan på kvinnodagen den 8 mars har väckt en del reaktioner. Här ett inlägg av Lars Nylund, själv konstnär och tidigare konstskribent i LT, samt fyra webbkommentarer.

Annons

På LT:s kultursida den 8 mars framträder fyra kvinnliga konstnärer och uttalar sig om brist på jämställdhet i konstlivet. Några av dem är jag själv bekant med.

Som kvinnor kan de säkert ha haft mindre angenäma personliga upplevelser av närgångna män, men jag är inte säker på att detta enbart hör hemma i konstnärliga miljöer. Det kan inte vara någon hemlighet att män tycker om attraktiva kvinnor och försöker knyta dem till sig genom uppvaktningar av olika slag, från en oskyldig flirt till grova övertramp. Här är det endast kvinnan själv som kan sätta gränser och kan inte sätta sin tillit till det allmänna.

Detta är allmänmänskliga problem som inte bara hör hemma i konsten.

I övrigt anser jag att mycket i framställningen är tomt prat och saknar belägg också i den undersökning som tidningen själv har gjort.

På ett ställe läser jag: ”Att konsten skulle gynnas av att man bröt dominansen av vita män från medelklassen”. Hur många kvinnliga konstnärer finns det här i länet som inte är vita? Och hur många tillhör medelklassen? Jag känner själv knappast någon.

I mer än 30 år har jag varit aktiv konstnär och är bekant med flera idogt arbetande kvinnliga konstnärer och jag har upplevt att vi förstår varandra bra. Men jag ser det förstås utifrån min utsiktspunkt i den patriarkala maktstrukturen. Lars Nylund 

Mer läsning

Annons