Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tolv isländska konstnärer skildrar ett hemland i kris

Videoverk, fotografi, teckningar, måleri, skulptur och installation. Bredden är stor när tolv isländska konstnärer intar Färgfabriken Norr för att ge sina bilder av ett hemland i kris.

Annons

Utställningen heter "Nordens U-land? – Isländsk konst i kristid" och konstverken som ställs ut relaterar vart och ett på sitt sätt till händelserna på Island de senaste åren. En tid då utveckling ersattes av avveckling, framsteg av tillbakagång. En tid då den ekonomiska krisen slog till med större kraft på Island än någon annanstans och en hel nation bara stod där och undrade "vad har hänt?" och "hur kunde det hända?".

– Vi saknar begrepp för vad som sker i ett land som plötsligt börjar gå baklänges, säger Jonatan Habib Engqvist som är curator för utställningen.

Och det som är svårt att förklara med politiska och ekonomiska termer går naturligtvis inte heller att förklara med konst. Men konsten kan problematisera och kommentera, beskriva ett tillstånd och förmedla en känsla.

Jonatan Habib Engqvist har själv varit bosatt på Island och följt den isländska konsten under lång tid, men aldrig tidigare sett den som politiskt engagerad.

– Inte så att man skitit i politiken, men det har funnits en sorts ovilja att visa sin politiska färg.

– Men nu har det hänt någonting med konstnärerna. Ett plötsligt uppvaknande, en förståelse av sin egen betydelse.

Men det är inte bara verk skapade efter den stora krisen som finns med på utställningen. Det äldsta verket bygger på en performance som den kvinnliga konstnären Rúrí gjorde 1974. Hon ställde ut en gyllene Mercedes Benz som symbol för materialism och konsumism och gav sig sedan på den med en slägga. På Färgfabriken Norr visar hon en serie svartvita fotografier som dokumenterar händelsen.

En unik och mycket spektakulär performance i realtid kommer att visas på Färgfabriken i samband med morgondagens vernissage. Konstnärsgruppen The Icelandic Love Corporation ger sin kommentar till de senaste årens mammonsdyrkan på Island bland annat genom att trycka pengar och sedan bränna upp dem.

– Ett annat inslag är att de konstruerar, spikar och sågar för att sedan yxa sönder sina verk igen. Lämningar efter performancen kommer att finnas kvar i utställningsrummet under hela utställningsperioden, säger Jonatan Habib Engqvist.

Han berättar också att Färgfabrikens Islandsprojekt inleddes i somras, med utställning och performance av konstnären Ragnar Kjartansson och ett seminarium på Färgfabriken i Stockholm. Att den stora samlingsutställningen, som utgör kulmen på projektet, skulle förläggas till Östersund ser han som helt naturligt, inte minst med tanke på den fantastiska utställningslokal som Färgfabriken Norr förfogar över.

Men på LT:s fråga ser han också paralleller mellan Island och Jämtland som gör att det passar bra att visa utställningen här: Båda ligger lite i utkanten, båda har nyligen övergivits av militären, båda har en vidsträckt och storslagen natur och båda besitter stora naturtillgångar som tyvärr är på väg att säljas ut till multinationella intressen.

Och du tror att konstpubliken i Jämtland är mogen att ta till sig en sådan här utställning?

– Konstig fråga. Varför skulle den inte vara det? Det visuella språket är så direkt så det kan man ta till sig överallt. Och i vissa delar kommer utställningen att kännas som en käftsmäll, men det skulle den göra i Stockholm också, avslutar Jonatan Habib Engqvist.