Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjurigheten ska ta Ida till pallen

Det är en lång väg från Sveg till Sotji. Men Ida Ingemarsdotter har alltid tagit den långa vägen. Världssprintern från Härjedalen har gjort små framsteg varje år, hon har aldrig sett tillbaka.
– Jag har hela tiden varit målmedveten. Min styrka sitter i skallen, säger hon.

Annons

Ida Ingemarsdotter trivs på stora mästerskap. Hon har ett psyke som bär henne långt när det gäller som mest.

Det kommer från tjurigheten, från egensinnigheten.

– Pannbenet är min styrka. Så har det nog alltid varit. Jag har en skaplig förmåga att tjura på ute i spåret.

Har du haft med dig det sedan ung ålder?

– Ja, det tror jag, men det handlar om att kunna utveckla det mer specifikt mot idrotten.

Just den egenskapen har inte allt för sällan – genom historien – tillskrivits landets Sveriges stora namn inom längdskidåkning.

Ida Ingemarsdotter hade det från början, men det är också ett drag som har formats under alla ensamma timmar under elljuset i skogen.

– Ja, man formas av att det är en speciell idrott. Du är ofta ute i skogen het själv. Det kan vara en positiv egenskap att ha, just att vara lite egensinnig, men det är nog inget måste.

Ida Ingemarsdotter var rastlös som barn, vilket föräldrarna tidigt löste med att sätta henne på ett par skidor, både i backen och i spåret.

Sin första längdtävling gjorde hon vid nio års ålder.

När bestämde du dig för att du skulle satsa på längdskidåkningen?

– Det var när jag flyttade till Mora för att gå skidgymnasiet, och jag fick möjlighet att träna dagtid. Vi var ett härligt gäng där på skolan och vi sporrade varandra.

När kände du för första gången att du hade kapacitet att bli riktigt bra?

– Det är något som har vuxit fram. Jag har alltid drömt om VM och OS, men att lyckas är en annan sak. För mig har det sakta men säkert gått framåt. Varje tävling är en enskild händelse. Sedan går jag vidare.

Gillar du att träna själv?

– Ja, jag tycker att det är skönt att träna själv. Vi är ute på så pass många läger så när jag kommer hem gillar jag att köra på själv.

Men är det viktigt att ha en bra sammanhållning i landslaget, i gruppen?

– Ja, det är det verkligen. Om stämningen är dålig så är det svårt att trivas när du är ute på läger. Och trivs du inte så är det svårare att prestera.

Du har inte stått för några toppresultat inför OS. Vad betyder det?

– Tittar du på de resultat jag hade innan förra årets VM, så hade jag precis som nu ingen pallplats men precis som nu hade jag kommit till final i två av fyra sprinttävlingar.

Och vi vet ju hur det gick i Val di Fiemme: silver i sprint, silver i teamsprint och silver i stafetten.

– Jag gillar mästerskap. Jag gillar känslan av att veta att nu gäller det verkligen. Jag behöver den känslan för att få fram det lilla extra ur kroppen.

– Jag har inte fått till några riktiga toppar hittills i år, men jag har höjt mig mer och mer. Nu hoppas jag få till en riktig topp på OS.

Vad fattas för att nå dit?

– Det är det lilla sista. Det är dagsformen som avgör om du kan ta fram det sista i kroppen.

I VM 2011 tog hon och Charlotte Kalla VM-guld i teamsprint. Året efter tog de silver i VM. Tjejerna har tornat upp sig som en hotfull duo för de andra nationerna inför Sotji – om det nu blir dessa två som åker.

Charlotte Kalla, som mycket väl kan vara på väg mo sitt livs form, avslöjade ju efter SM-tävlingarna att hon funderar på att avstå teamsprinten till förmån för de individuella tävlingarna, i synnerhet tremilen.

– Jag har inte pratat med Charlotte om det, utan har bara hört det via media. Jag skulle tippa på att det är ett beslut som kommer att fattas definitivt ganska nära på tävlingen.

– Men visst. Vi kompletterar varandra bra, och jag har fina minnen från guldet 2011. Det var en härlig dag och vi lyckades få ut det bästa av varandra.

Vad har du för minnen från OS i Vancouver?

– Det var en häftig upplevelse, och det gick väldigt bra för Sverige. Men själv hade jag lite oflyt och fick en stavrem som gick sönder i kvartsfinalen i sprinten.

– Jag lärde mig ändå väldigt mycket på att vara där.

Har du planerat att titta på några andra idrotter i Sotji?

– I Vancouver var jag på en hockeymatch, det var det enda jag såg. Den här gången vet jag inte. Närmast till hands är att titta på skidskyttarna.

Kan det vara bra, att få koppla bort den egna prestation och se andra tävla?

– Ja, i Vancouver kommer jag ihåg att jag tyckte att det var väldigt skönt, just att få stänga ner lite.

Det händer mycket i en OS-by. Hur gör du för att inte tappa fokus på din egen prestation?

– Under förra OS bodde vi i en stor OS-by, men i år bor vi bara tillsammans med skidskyttarna, så det gör att vi blir lite mer ensamma.

– Det kan vara positivt att det blir lite lugnare, men risken är ju att det också blir lite långtråkigt.

Hur är känslan i kroppen precis innan ett så här stort mästerskap, som bara kommer vart fjärde år?

– Känslan i ett OS är speciellt. Det är speciellt bara att dra på sig SOK-kläderna. Det är verkligen annorlunda mot ett VM, men det är spännande att se vad jag kan göra.

– Jag hoppas på tre fina veckor.

------------------------------------

FAKTA: Ida Ingemarsdotter

Namn: Ida Maria Erika Ingemarsdotter.

Ålder:  28 (fyller 29 26 april)

Klubb: Åsarna IK.

Bor: Östersund.

Tävlar i OS: 11/2: individuell sprint, 19/2: sprintstafett.

Guldchans: 10 procent.

Chans till medalj: 50 procent.

Kommentar: Ida har ännu ingen seger, vare sig i världscupen eller under ett stort mästerskap. Däremot flera pallplatser. Och hon är en mästerskapsåkare av rang. Kan skrälla individuellt. Kör hon teamsprinten med Charlotte Kalla finns det en klar guldchans. Tjejerna har ett grymt facit tillsammans.

Meriter: VM-guld sprintstafett 2011, VM-silver stafett 2011, VM-silver sprint 2013, VM-silver sprintstafett 2013, VM-silver stafett 2013, tre världscupsegrar.