Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjugo år och filmare i exil

Annons


Hon lever i exil och är en "filmare utan gränser". Nu har hennes andra långfilm svensk premiär - och nyss fyllde Hana Makhmalbaf tjugo år.

Hana Makhmalbaf är yngsta barnet i den iranska familjen, eller snarare filmdynastin, Makhmalbaf där pappa Mohsen är den mest kände. Hon gjorde sin första film vid åtta års ålder, en film som fortfarande är förbjuden i Iran vilket säger något om familjens politiska sprängkraft.

-Filmen visade sexåriga flickor som bar kortärmad tröja, och det går ju inte enligt de religiösa lagarna, säger Hana Makhmalbaf. Hon besöker Stockholm med "Buddha föll av skam", en film om Afghanistan efter talibanernas fall.

-Den filmen kommer inte heller att kunna visas i Iran om det inte blir regimskifte. Det gäller alla filmer från vår familj. När pappa senast var i kontakt med censurmyndigheten fick han veta att det fanns visserligen inget i filmen som kunde censureras, men eftersom det var en Makhmalbaf-film så var den säkert regimkritisk ändå.
Filmare utan gränser

Efter de politiska påtryckningarna lämnade familjen Iran för drygt fyra år sedan. Nu lever Hana Makhmalbaf efter sin egen filosofi om "filmare utan gränser" - om man blir censurerad i sitt hemland kan man inte sitta still och vänta på att censuren ska upphävas.

-När vi gör en film om ett land så bor vi där medan vi skriver och filmar, sedan åker vi runt på olika festivaler när filmen är klar. "Buddha..." filmades i Afghanistan, klipptes delvis i Tadzjikistan och efterbearbetades i Tyskland. Sedan har den visats på tjugo festivaler.

På frågan om hur Barack Obama kan tänkas påverka situationen i Iran slår Hana Makhmalbaf ifrån sig:

-Om jag ville prata politik hade jag blivit politiker. Vi som gör film ska vara obefläckade, film ska inte ha med politik att göra. Jag lovar att man kan leva sitt liv utan att tänka på politik, det måste inte vara A och O i våra liv.
Inte mot islam

Hon kommer till Stockholm i svarta kläder, inte i sjal men med en mössa som delvis täcker håret. På frågan om hon fortfarande är praktiserande muslim poängterar hon först att hennes film inte är emot islam:

-Den är emot alla former av aggressivitet. Talibanerna kommer till makten och dödar de otrogna. Sedan kommer amerikanerna och dödar alla som de tror är terrorister. Jag bekämpar slöjor både här och där - i Iran tvingas vi in under slöjan av staten, i väst är det tv-bolagen som sätter en slöja framför människors ögon.

-Enligt en definition är en muslim någon som har slöja och inte ifrågasätter, och du ser själv att jag inte är den typen. Jag tror inte att man föds in i en religion. Bara det svaret gör att det är stor risk att jag hamnar i fängelse när jag kommer till Iran nästa gång. Men skriv du. Ha!

Mer läsning

Annons