Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tilll webben nu direkt – jag puffar på hyllanUtanförskap utan elände

Det är två veckor sedan Jenny Jägerfeld tog emot årets Augustpris i barn- och ungdomsklassen. I hård konkurrens med fem välskrivna böcker stack "Här ligger jag och blöder" ut, med en för ungdomslitteraturen ovanligt skarp humor.

Annons

Redan i bokens första mening har huvudpersonen sågat av sig tumspetsen. Den pulserande smärtan får 17-åriga Maja ur balans, men snart finner hon sig med en sylvass kommentar. När hon och kompisen Enzo battlar med haikudikter på svenskalektionen svider det däremot till på riktigt, när han skämtar plumpt om hennes frånvarande mamma.

- En del har felaktigt tolkat boken som en eländesberättelse, bara för att jag är psykolog. Men Maja är inget offer. Jag ville skriva om en stark person som går sin egen väg, men som man ändå tycker om, säger Jenny Jägerfeld, som fortfarande är lite tagen av all uppskattning hon mötts av efter Augustpriset.

"Här ligger jag och blöder" utvecklar sig snabbt till en slags spänningsroman, men helt befriad från brott och polisutredningar - mysteriet är i stället mamman. När Maja plåstras om på sjukhuset är det bara pappan som dyker upp. Mamman som bor i Norrköping ringer inte ens, och när helgen kommer och Maja tar tåget till henne möter hon inte heller upp på stationen.

Problematiken finns där, men någon misärskildring blir det aldrig. Den stora behållningen är Majas humor och verbala förmåga. Hon är inte så socialt kompetent alla gånger, men har inte heller ambitionen att vara det. En annan sida av saken är att Maja inte riktigt har förmågan att vara smidig, något hon delar med sin mamma.

- Som psykolog blir man varse vilken stor roll föräldrarna spelar även när personen har blivit 80 år. Man kan tycka att det är dags att släppa taget då, men det är ett av de vanligaste samtalsämnena i terapirummen. Det är svårt när man är tonåring och inte har någon att frigöra sig från.

Bokens Maja har en pappa som har funnits där, som hon kan ta ut svängarna gentemot. När han är orolig för att Maja har sågat sig i tummen med flit förnekar hon det med en suck. Men faktum är att den pulserande smärtan i tummen blir något hon kan ta till när annan smärta blir påtaglig, längtan efter en annan sorts mamma till exempel.

Jenny Jägerfeld började skriva på sin första roman "Hål i huvudet" parallellt med psykologstudierna. Nu har hon arbetat ett antal år som psykolog, bland annat på BUP, och hennes bakgrund kan anas i "Här ligger jag och blöder".

Som psykolog får Jenny Jägerfeld även tillgång till många intressanta människoöden - men att inspireras av dem i skrivandet är absolut tabu.

- Det får inte sippra ut en millimeter av det jag får höra av mina patienter, det vore så grymt oetiskt. Folk i min omgivning tror redan att jag skriver om dem, men patienter är helt oskyddade och jag har dessutom tystnadsplikt.

Nu går det väldigt bra för författaren Jenny Jägerfeld, men även om hon sade upp sig från sin tjänst som skolpsykolog i våras för att ägna mer tid åt skrivandet vill hon behålla en fot i psykologvärlden.

- Får jag skrivkramp kan jag alltid jobba som psykolog, bara den vetskapen tror jag gör att jag inte får skrivkramp.

En tredje bok är på gång, om än i sin linda, den här gången en vuxenroman. I dag är hon glad över att hon bytte till ett mindre förlag när det första inte trodde på "Här ligger jag och blöder".

- När min nuvarande förläggare fick läsa manuset blev hon å andra sidan eld och lågor. Hon trodde tidigt att den hade Augustchans.

Elin Viksten

elin.viksten@ttspektra.se