Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne

/

Annons
Edvard "Skogsbylasse" Larsson
Järpen
Edvard Larsson, alias n'Skogsbylasse från västra Jämtland (Mörsil-Kall och Järpen) har lämnat oss. Han blev 83 är så när som på fem dagar då han på sjukhemmet i Järpen stilla somnade in den 2 november.
Edvard var en sann genuin spelman. Han blev riksspelman på sitt munspel. Bronsmärket fick han 1980 vid en uppspelning för Zornmärkesjuryn, silvret två år senare. Men det mest unika i munspelssammanhang är att han också tilldelats guldmedaljen. Här är han helt unik då ingen annan munspelare fått denna högsta utmärkelse.
Edvard blev rikskändis sedan han spelat ett par låtar i tv:s Julnygammalt 1977. Därefter kom också en gedigen skivproduktion, både genom skivbolaget Koster och i lokalt förankrade produktioner. Edvard kände speciellt för Lapp-Nilsmusiken och för vännerna på andra sidan kölen. Edvard brukade säga att han var "halvnorsk" eftersom hans mor, Karoline Björnsengen, kom från Elverum. Han har genom alla år skapat ett jättefint samarbete med norrmännen. Som redaktören och kultisgurun Kjell Opsal i norska Sjöholt en gång sa: "Ni svenskar vet inte hur stor och betydelsefull Skogsbylasse är. Det finns ingen som han i hela världen. Vi norrmän förstår det här bättre."
Vi jämtar är kanske inte så vana vid att ge hyllningar och glada tillrop till våra duktiga musikanter men ett erkännande från Lapp-Nilssällskapet har han fått liksom Åre kommuns kulturpris år 1991.
Som flitig kompositör fick han 1993 ett stipendium av Svenska kompositörer av populärmusik (SKAP). Själv har Edvard alltid hyllat unga spelbegåvningar i sin omgivning och under en tioårsperiod (1996–2005) då han som eldsjäl arrangerade en spelmansträff i Kall, passade han på att dela ut årliga stipendier till yngre begåvade "glamusikanter." Ofta har mottagaren varit bosatt I Nordtröndelag.
Edvard var hedersmedlem både i dragspelsklubben Jämtbälgen redan från mitten av 1970-talet och i Gla musikalliansen från starten 1994.
Han hade en spetsig penna där hans funderingar ofta kom i mediatryck. Skrev dikter om vardagliga ting, speciellt om jakt- och fiskeäventyr. En liten diktsamling kom från trycket år 2003.
Edvard var en stor kulturpersonlighet och hade många vänner runt omkring sig. Ett munspel har tystnat men tonerna kommer för lång tid framöver ännu att ljuda i våra sinnen.
Vännen Åke Bengtzon

Mer läsning

Annons