Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till havs med Primus och mot nollpunkten med de Geer

Annons

Primusrummet

Primusrummet i Landstingshuset har en ny utställning, "Primus, vattnet och båtarna". Den är curerad av konstnärerna Anna Selander och Aino Näslund samt landstingets konsthandläggare Karin Larsson.

På väggen till vänster i rummet hänger en bild på en av de många båtar Primus tillverkade. Han seglade med båtarna men då många båtar sjönk i vattnet och förstördes är det inte många kvar. Den blir som en skulptur och människogestaltning av Primus ande som närvarar i utställningen.

Ett ankare snurrat och surrat av gamla sängbottnar skvallrar om hur stort skaparbehov Primus hade. Han tog varje tillfälle att göra något med sina händer eller med pensel i handen. Kanske hade detta skaparbehov till syfte att mota bort ångest?

Hans finstämda målningar med en kaxig kulör skvallrar inte om hans mentala tillstånd. I sitt skapande hade han arbetat upp ett tydligt bild- och formspråk.

Primus tid till sjöss påverkade honom djupt och den tiden bar han med sig hela livet även genom sin konst. Målningarna på väggen bryts upp av en monitor med skvalpande vatten. En av flera estetiska finesser som känns lyckade i Primusrummet.

Än en gång en fräsch och fin utställning som visar Primus storhet.

Bolin

Carl-Johan de Geer hos Bolin ger mig huvudbry. Jag slungas in i snygga 70-talsfoton som berättar om de Geers ungdomstid med bland annat exfrun Marie-Louise Ekman. Men jag kan inte låta bli att fundera vad har utställningen för syfte? Sälja älgar? Djupdyka i nostalgi och att det var bättre förr-mentalitet?

Carl-Johan visar allt i sin ateljé utan urval. Resultatet blir mycket och en ojämn massa. Ibland kanske det behövs ett magplask för att man nästa gång ska kunna göra mästerverk och röra om i grytan igen. Men måste man visa allt?

Jag kan dra paralleller till Carl-Johan De Geers bok "Jakten på nollpunkten" som han beskriver med egna ord: "Odräglig, självupptagen, förvirrad, oklar, klok, ögonöppnande, verklig, viktig, helt onödig, den säger helt olika saker till olika personer." Förmodligen är det lika med hans utställning.

Konstens vecka

Nu är Konstens vecka över och jag ser redan fram emot nästa års arrangemang. Tack Anders Rasmusson, för att du finns i vårt län och möjliggör alla fruktsamma samarbeten samt står upp för konsten!

Här kommer några av pärlorna under veckan:

Tobias Sjöbergs videoverk Revolutionärer på Färgfabriken Norr berörde mig och tog upp det känsliga ämnet överkonsumtion och apati inför att faktiskt ändra vårt beteende. Vittra elevernas utställning på Storsjöteatern var ambitiös och noggrant genomförd och gjorde mig väldigt imponerad.

Utställningen på Drejeriet med Carina Cresta. Jag tycker att titeln på utställningen "Pappa gråter" inte riktigt passar in. Men de stora halsbanden och berlockerna i keramik hänförde mig och fick mig att drömma mig bort i teskedsgumman-fantasier.

Malin Matilda Allbergs konstbakelse Dolcepaletto var lyckad. Rolig, god och ett spännande sätt att göra konsten till en godbit.

Sjukhusentrén

Jag har även varit och tittat på "Bara en skur" Nilla Eneroths miljögestaltning på Östersunds sjukhus, ingång 1 plan 5. Tittskåpet med blå glasdroppar är vackert och ger ett lugn som jag tror behövs i ett väntrum där en ström av människor är på väg medan andra sitter stilla och väntar. Takkupolen ger ett fint ljus men är skräpig, jag läser in portionsprillor av snus i taket i konstverket och det stör.

"Bara en skur" har en fin blå färg, tar plats och är lagom kravfylld. Om man inte har tid att titta länge fungerar den som en fin form med sammanflätade droppar. Men om man ger den tid så finns det nycklar till det som är viktigt och ger inspiration till konstnären.

Ett personligt och härligt konstverk.