Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Thrillerartat familjedrama med norrländska klichéer

Annons

När Therése Söderlind i dag gör sin skönlitterära debut med romanen ”Norrlands svårmod” är det ett thrillerartat familjedrama i norrländsk glesbygdsmiljö, som till en början får en att associera till några av Kerstin Ekmans berättelser, främst i romanen "Händelser vid vatten".

Gemensamt är miljön, det norrländska landskapet, människor som präglats av glesbygdens ensamhet och kärvhet och en händelse många år tillbaka i tiden, som alltjämt kastar långa skuggor in i människors liv och pockar på en förklaring, en uppgörelse.

Therése Söderlinds berättelse handlar om en familj som faller samman och nästan utplånas till följd av något som händer i samband med en älgjakt. Två söner försvinner och båda föräldrarna tar livet av sig, var och en för sig, lämnande en sjuårig dotter som en spillra efter sig.

Det är denna dotter, Anna, som ska komma att stå i fokus för berättelsen vid tre olika stadier av sitt liv; som sjuåring när allt det ofattbara sker, som trettonåring när hon, omhändertagen av en moster och hennes familj, börjar famla sig ut i vuxenlivet med all sin oppositionslusta, sitt provocerande och sin brådmogna sexualitet och slutligen som 23-åring, en vuxen kvinna, som kräver klarhet i familjens historia.

Vad var det egentligen som hände där i glesbygdsbyn Ringarkläppen, när storebror Charlie inte kom tillbaka från älgjakten och mellanbrodern Mattias plötsligt försvann, när pappa Henrik helt sonika gick ut i skogen och sköt sig och mamma Lisbeth bestämde sig för att köra utför ett stup och på så vis ta livet av sig?

Det är ett förfärligt familjedrama, som Therése Söderlind tar närmare 450 sidor på sig för att nysta upp medan hon omständligt och med många utvikningar och överraskningar drar åt thrillersnaran.

Här finns i berättelsen märkliga relationer att spåra som gör intrigen onödigt snårig när den kastar mellan olika tidsperspektiv. Men Therése Söderlind är en berättare som man som läsare motståndslöst följer när hon raskt scannar av landskap, miljöer och atmosfär för att särskilt notera någon karaktäristisk detalj, när hon fläker upp sina karaktärer för att blottlägga deras innersta och när hon låter personerna attackera varandra med en nästan lars norénsk helvetesskärpa i dialogen.

Men Söderlind staplar också i sin roman dessvärre den typ av klichéer som Stockholmsproducerad TV har excellerat i under många år och som väl här på sätt och vis kan sägas legitimera boktiteln ”Norrlands svårmod”.

Ordkarga ungkarlar med snus under läppen kör skoter, jagar älg och planterar tall medan hembränningsapparaten puttrar i garderoben. Det är långt mellan människor, fysiskt och mentalt, boendemiljön är lika sunkig som ungkarlarnas hygien.

Det må vara tacksamt att få breda på med den här typen av klichéer, men det känns samtidigt så otroligt uttjatat i såväl miljöskildring som personteckning.

LO Rindberg