Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Theorin är överraskningarnas mästare

Johan Theorin

W&W

Annons

Det är många, inte minst jag, som har längtat efter en ny bok av Johan Theorin. Nu har han återvänt till Öland för den sista boken i romansviten där de tre första heter Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge.

Rör är öländska för ett gammalt gravröse och gast är ju ett spöke - så där har vi två huvudkomponenter i handlingen. Den gamle bekantingen, skutskepparen Gerlof Davidsson finns med som en sammanhållande länk. Han är rätt åldersstigen och har fått rum på ett äldreboende men bor i sin gamla stuga denna stekheta sommar och blir inblandad i en del mystiska händelser.

En fråga som dyker upp under läsningen av boken är hur länge man kan gå och bära på en hämndkänsla. Förmodligen hela livet, blir det självklara svaret efter att jag nu har läst om huvudpersonen Hemvändaren.

Han lämnade Öland som tonåring och hamnade i något som väl kan beskrivas som helvetet på jorden. Det formade honom så småningom till en dödsmaskin och under alla år utomlands växte känslan av en orättvisa han blivit utsatt för som barn och den ledde honom slutligen tillbaka till hemtrakterna. Han är som en vålnad som dyker upp lite här och där och den som upptäcker honom är Jonas, en pojke som tillbringar sommarlovet hos sina rika släktingar på Öland. Gerlof blir Jonas förtrogne och tillsammans försöker de lista vad den förmodade rörgasten har för avsikter. Svaret låter inte vänta på sig – hämnd i form av mord.

Gerlof börjar så småningom ana vem som ligger bakom de otäcka händelserna och gör allt för att förhindra fortsatta hemskheter.

Johan Theorin är överraskningarnas mästare och kan konsten att lämna läsaren kvar med gapande mun. "Aha, var det så det låg till...

Men så bra som de tre tidigare böckerna tycker jag inte att Rörgast är.

Annons