Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The show must go on

Annons

Och skidan den slinter vidare här i Åre.

Bara att erkänna att detta med världscupfinal nog mest är till för att tillfredsställa de stora tv-bolagen – jodå många sitter faktiskt framför tv:n och kollar – och de stora sponsorerna än åkare och livepublik. Egentligen har vi väl alla, även vi som är på plats, valt att följa tävlingarna via tv. Skillnaden mot de som gör det på sin arbetsplats eller hemma i vardagsrummet gentemot oss är i första hand bekvämlighet och komfort.

Vi som står ute, alltså vi som inte sitter på de hårda platsstolarna i kalldraget på VIP-läktaren, får kanske frisk luft men vi tittar inte upp i backen där vi inte ser något utan vi tittar på storbildsskärmen.

Slalom, möjligen slalom, är en gren för en livepublik.

Fartgrenarna är det inte.

Lite mer publik skulle det säkert förstås ha varit runt arenan om inte mellanvecka råder i Åre.

Sportloven är förbi, uppladdningen inför påsk har inte tagit fart så det finns helt enkelt väldigt lite folk i byn. Fredag och lördag blir det nog mycket folk, säger arrangörerna.

Vore trevligt för att höja stämningen om de får rätt. Småklickarna med tillresta utländska supportrar utrustade med koskällor och annat bjäfs ger nu ett närmast patetiskt intryck.

Att allt är så avslaget är trist inte minst för det faktum att toppåkarna i branschen som Lindsey Vonn och Aksel Lund Svindal som båda säkrade segrarna i super-G-cuperna verkligen levererar stor idrott.

Följetongen Anja Pärson fortsätter. Själv är hon besviken. Vi är besvikna. Arrangörerna är besvikna. Ändå blev hon femma.

Anja blev femma och alla är besvikna. Tufft liv.

Verkar som att många behövde den uppmuntran som bjöds i går kväll i form av pressmiddag på omskrivna och, antar jag (avstod), lyxiga Copperhill. Får väl se om det spritter i benen på mina kollegor vid dagens tidiga start.

Hur firar Lindsey Vonn att hon just säkrat segern i super-G-cupen och i den totala världscupen var en av de intelligenta frågorna på presskonferensen. Och ni kan gissa svaret. Genom att umgås med man och vänner samt genom att ladda för bra tävlingar i storslalom och slalom. Spännande. Hon strålade som vanligt och sade det i varje fall med glatt humör.

År från år byggs den alpina världscupen på vad gäller krav på arrangörer och antal anställda i de olika teamen. Sett så här ur svensk horisont känns det som att alpint i likhet med längd är på väg att slå i taket. Mer kan bara inte gå att krama ur den här cirkusen än vad som redan görs.

Färre tävlingar och ett mänskligare reseprogram skulle i varje fall de aktiva inte fara illa av. Men vem bryr sig, egentligen, om de aktiva. ”The show must go on”, som cirkusdirektören sade när trapetskonstnären dråsade i backen.

Egentligen är det samma fel på det fortfarande så populära skidskyttet som på längd och alpint vad gäller tävlingssäsongens upplägg. Alla sporter har haft sina VM. Ändå rullar världscuptävlingarna på som om det bara var ett onödigt avbrott att dra iväg någonstans och kora ett antal världsmästare. Även skidskyttet, det svenska landslaget larmar för fullt, måste se upp för att vårda sitt varumärke.

Mellan raderna har ni förstått det. Här rakt ut: Jag ser faktiskt fram mot att återvända till vardagssporten. Speciellt mot måndagens kvartsfinal mellan Jämtland Basket och Norrköping. Risk för en riktig holmgång. Chans till en ny smärre bragd.

Fast visst kittlar det lite inför teknikgrenarna i Åre som drar i gång i dag. Hänger i ett par dagar till.

Mer läsning

Annons