Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

The broken circle breakdown

Genre: Drama

Premiär: 6 september 2013

Med: Veerle Baetens, Johan Heldenbergh, Nell Cattrysse med flera

Regi: Felix van Groeningen

Speltid: 1 tim 52 min

Censur: 15 år

Bio Regina

Annons

Den flamländske cowboy-hippien Didier och den vackra tatueraren Elise är varandras motsatser men faller handlöst för varandra. Passionen flödar och de lever ett fritt och bohemiskt liv ute på landet och spelar i ett bluegrass-band. Precis som i Derek Cianfrances genombrottsfilm "Blue valentine" om ett krackelerande förhållande, utnyttjas greppet att hoppa fram och tillbaka i parets liv genom en lyckad korsklippning.

Tidigt i historien introduceras vi för deras sexåriga dotter, som är allvarligt sjuk. Vi får se fina stunder då paret är unga och glada följa på outhärdliga scener då lilla Maybelle mår dåligt i sviterna av sin strålbehandling.

11 september får också vara med på ett hörn, som en lite övertydlig påminnelse om livets bräcklighet och hur verkligen allt kan förändras i ett slag.

På ett mycket starkt sätt väcker filmen frågor om livsval. Hur mycket lycka behövs för att uppväga otrolig smärta? Hade Didiers och Elises liv i slutändan varit bättre om de aldrig hade möts?

Här gäller det onekligen att ladda med ett rejält parti näsdukar för "The broken circle breakdown" hejdar sig aldrig och i slutet blir det faktiskt väl mycket melodrama, i alla fall för känsliga själar.

På ett sätt är det uppfriskande att filmen inte är konventionellt tillrättalagd (en Hollywood-remake hade definitivt slutat annorlunda) men storyn hade tjänat på att hållas stramare, så som just Derek Cianfrance gör så bra när han får till det.

Här dyker inklippta bilder på George W Bush upp ett par gånger och filmen blir en partsinlaga i debatten om användning av stamceller.

Genom all emotionell berg- och dalbana finns dock hela tiden en sympati med både Elise och Didier, man lider verkligen med dem i motgångarna och myser med dem under alla förföriska bluegrass-spelningar. Skådespelarna är fantastiska och det är inte svårt att förstå varför den här filmen vann publikpriset vid filmfestivalen i Berlin tidigare i år.

Miranda Sigander/TT