Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TEST: Panasonic G1 en revolution för familjefotografen

Det går inte att slänga sig in i den hårda konkurrensen om systemkameraköparna utan att ha något nytt och bra att komma med. Med G1 har Panasonic tänkt nytt och rätt.

Annons
Poängen med Panasonic g1 är inte helt uppenbar om man är van att fotografera med en digital systemkamera. Istället retar man sig på att det inte finns någon optisk sökare. Visst finns det ett okular att titta in genom, men där inne är det en liten skärm som visar bilden.

Det går inte att säga att den elektroniska sökaren är bättre än en optisk. Bilden blir inte lika skarp och färgerna är inte direkt hundra. Däremot finns det fördelar mot en optisk sökare. Varken prisma eller spegel behövs i kameran vilket spar utrymme och pengar.

Det pratas mycket om hur länge slutaren och spegelmekanismen håller på en systemkamera idag. Det snacket kan man lägga ner när det gäller g1 - den har varken slutare eller spegel som kan gå sönder. När du tar av objektivet ligger sensorn blottlagd.

Färre mekaniska rörelser innebär också att kameran är nära nog helt tyst.

Liten kan bli mindre
Konstruktionen är helt enkelt som en kompaktkamera fast med utbytbar optik. Sensorn är av samma storlek (fourthirds) som sitter i föregångarna l1 och l10 samt i Olympus systemkameror. Det nya är att bajonettfattningen gjorts mindre och avståndet mellan bajonett och sensor halverats. Det här nya systemet har fått namnet micro-fourthirds och är ett samarbete med Olympus.

Om du vill använda gamla fourthirdsobjektiv med Panasonic g1 kan du använda en adapter. Det finns bland annat objektiv från Leica, Olympus och Sigma som passar.

Tanken med det nya systemet micro-fourthirds är att kunna göra mindre kameror. Panasonics första systemkamera l1 var allt annat än liten och lätt. Den andra modellen l10 var klart mindre men fortfarande inte ett mindre alternativ än systemkameror med den större apsc- sensorn.



Vridbar skärm
Panasonic g1 är liten, med ett mindre tjockt objektiv än vi är vana vid från andra systemkameror. Men man kan inte påstå att Panasonic gjort kameran så liten som det går. Den vridbara skärmen gör kameran något tjockare än nödvändigt.

Panasonic har också valt att satsa på rejäl programratt som gör att kameran känns större.

På Photokina-mässan i slutet av september visade Olympus en prototyp på en kompaktliknande kamera med utbytbar optik i micro-fourthirdssystemet. Den upplevdes som ännu mindre än Panasonic g1 eftersom den saknade handgrepp och hade en slät yta, bara objektivet stack ut.

Olympus och Panasonic har uppenbart valt att gå olika vägar. Panasonic har valt att göra kameran mer lik en konventionell systemkamera och späcka den med knappar, rattar och funktioner.

Även om kameran rent tekniskt är mer lik en kompaktkamera upplevs den som en vanlig systemkamera.

Snabb autofokus
Det kan låta skrämmande att g1 är konstruerad som en kompaktkamera på insidan. Särskilt om man tänker på hur långsamma kompakter brukar vara när de ska fokusera.

Farhågorna om långsam autofokus kommer helt på skam när jag testar g1. Även i svagt inomhusljus är autofokusen snabb och säker.

Panasonic har antagligen inte ambitionen att konkurrera med semiproffskamerorna om att ha snabbast autofokus för sport. Men faktum är att autofokusen hos g1 står sig väl. Trots flera dagars intensivt fotograferande i väldigt växlande ljus upplevde jag aldrig att g1 skulle vara sämre än en konventionell systemkamera, snarare tvärt om i vissa lägen.

Många funktioner
En bred elektroniktillverkare som Panasonic vet hur viktigt det är med tydliga finesser för att sälja en folklig produkt. Men Panasonic har också bevisat med kompakten lx3 att de vet vad en seriös amatörfotograf vill ha.

Det är alltså mycket medvetet som Panasonic valt att ha många knappar och rattar på kameran. De försöker inte som Canon Eos 1000d och Nikon d60 att flirta med dem som vill ha en så enkel kamera som möjligt.

Jag kan dock tycka att funktionsfebern är lite för hög, liksom ratt- och knappivern. Det blir pilligt och jag har flera gånger vridit på spaken för att, exponeringssätt istället för sätta på kameran.

Att ändra exponeringskompensation kräver att man först trycker in den illa placerade ratten på handgreppet för att sedan vrida. Det hade gått att hitta en smidigare lösning.

Panasonic har istället prioriterat att man lätt ska kunna ändra bildstil. Det sitter en knapp ovanpå kameran med den missvisande texten «Film mode». Panasonic menar inte att det är en funktion för att filma utan för att simulera olika analoga filmsorter. Det logiska steget känns lite för långt.

Väljer vi sedan mellan de olika bildstilarna finner vi fler lustiga begrepp. Panasonic har översatt vibrant till vibrerande och inte färgsprakande som vore mer korrekt. Och läget natur ska ge naturliga färger och inte naturbilder, antar vi.

Tydlig meny
Det verkar som om Panasonic ändå tittat lite på Nikon d40/d60 när de konstruerande g1. Det finns en liknande grafisk meny för att se inställningar som Nikon har med möjlighet att direkt göra ändringar med hjälp av pilknapparna och inmatningsratten. Tyvärr förklaras inte funktionerna lika pedagogiskt som hos Nikon.

Däremot har de gjort ett annat visningsläge där en mängd småikoner visas i över- och underkant av bilden. Med hjälp av knappen «q.menu» och pilknapparna kan man gå runt bland ikonerna och ändra respektive inställning som ikonerna representerar.

Den här möjligheten är trevlig för den som vill använda skärmen som sökare och samtidigt ha full koll på inställningarna.

Enklast är att använda kameran i «ia»-läge. Panasonic kallar det intelligent automatik och det innebär bland annat auto-iso och ansiktsavkännande autofokus.

I det läget försöker kameran läsa av motivet och välja lämpligt motivprogram. När det finns ansikten i bilden väljer kameran porträttläge och på nära avstånd går den över till makroläge. Vi kunde se att vitbalanseringen gick längre ner i färgtemperatur i det här läget än vid vanlig programautomatik.

Läget analyserar även fotografens intentioner och väljer motivprogram därefter.

Trots det här automatikläget är kameran inte optimal för den som vill ha en enkel kamera. Jag undrar om Panasonic tänker rätt när de gör kameran så här avancerad, men de kanske tycker att de teknikintresserade familjefotograferna är deras målgrupp, personer som imponeras av knappar, funktioner och ikoner även
om de inte förstår allt.

De mer avancerade hobbyfotograferna lockas antagligen till de etablerade märkena som har stora tillbehörsprogram. För Panasonics egen skull hoppas jag att de tar fram en enklare modell för den som inte är så förtjust i teknik. Men Panasonic verkar istället komma med ännu mer avancerade kameror som är
inriktade på hd-filmning. En sådan modell med bland annat stereomikrofon visades som prototyp på Photokina.

Ungefär som Olympus
När vi tittar på bildkvaliteten är den väldigt lik Olympus kameror e-420 och e-520 som har något lägre upplösning på 10 megapixel mot 12 hos Panasonic g1. Det är intressant att jämföra med Olympus eftersom de har samma sensorstorlek.

Bruset är aningen högre och med viss färg-flammighet hos g1. Däremot är detaljåtergivningen bättre tack vare högre upplösning och något effektivare brusreducering.
Skillnaderna mot Olympus är sammantaget små.

I ekvationen ska också läggas att det finns många skarpa objektiv till fourthirdssystemet. Med större sensorformat blir det svårare att få en lika jämn skärpa över hela bilden som med mindre sensorer.

Den som vill ha maximal skärpa ska också tänka på att inte ha för liten bländare, för då kan det uppstå diffraktion.



Slutsats
Panasonic har lyckats hitta en egen nisch för prylglada familjefotografer där konceptet är liten och lätt, men med gott om finesser.

Om det är bra eller dåligt med många knappar och funktioner är högst individuellt. Aningen pilligt är det i alla fall för min smak.

Mest imponerande är hur Panasonic lyckats göra autofokusen med skärmsökaren så bra att man inte saknar en konventionell autofokuskonstruktion. Panasonic g1 visar vägen för framtidens systemkameror.



Så satte vi betyget
Bildkvalitet 7
Bildkvaliteten är snarlik Olympus E-420 och E-520 vilket innebär godkänt men inte bäst i klassen.
Byggkvalitet 7
Kameran känns solid och har en skön gummiaktig yta. Några knappar är lite väl enkla i sitt utförande.
Ergonomi & logik 6
Panasonic G1 är inte gjord för att vara så enkel som möjligt utan mer för den prylintresserade. Det blir lite rörigt när de försöker få in alla fi nesser och det fi nns en del rena missar.
Mångsidighet 6
G1 är inte en kamera för den avancerade amatöreren som kräver en mångsidig kamera. Panasonic har givit kameran andra kvaliteter.
Valuta för pengarna 7
Kameran är för högt prissatt även om objektiv ingår.

mobil.se

Mer läsning

Annons