Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Teaterarbetaren som inte är någon teaterapa

Torben Sundqvist är teaterentusiasten som inte gärna ställer sig själv på scenen, utan trivs bättre på regissörsstolen. Särskilt mycket teater, utanför Östersunds teaterverkstad, konsumerar han heller inte. Men han brinner för sitt jobb, bra teatertexter och att se människor utvecklas.

Annons

Med en kaffekopp i handen och med glasögonen på huvudet eller i ett snöre kring halsen – så är de flesta vana att se Torben Sundqvist, verksamhetsledare på Östersunds teaterverkstad. Och för många länsbor är Torben ett välkänt ansikte. Under de dryga 35 år som han varit engagerad i föreningen har han på olika sätt medverkat i ett hundratal projekt och tusentalet skådespelare i alla åldrar har deltagit i produktionerna.

– De som är med är amatörer, och de flesta vill inte vara annat än just amatörer. De har vanliga jobb på dagtid, men ägnar sig åt amatörteater på fritiden, säger Torben.

Men några undantag finns det så klart. Rolf Lassgård är ett av de mest kända namnen från Östersunds teaterverkstads medlemsregister.

– Han var med på 70-talet någon gång. Det finns bilder här nere föreställande Rolf med hundöron krypandes på alla fyra, berättar Torben och skrattar.

Samtidigt vill Torben betona att kändisperspektivet egentligen är helt ointressant för honom.

Torben flyttade till Östersund i mitten av 70-talet efter att han ledsnat på de allt mer slaskiga vintrarna i Karlstad. Efter att ha träffat folk från Östersunds teaterverkstad på en kräftskiva bestämde han sig för att engagera sig i föreningen, som startades av Stig och Gunnel Bahlenberg 1970.

– Jag fastnade genast för föreningens anda och deras pedagogik, säger Torben.

– Även om teatern och föreningen inte är lika uttalat politisk nu som den var på 70-talet finns mycket av grundtänket från den tiden kvar. Vi utgår till exempel från deltagarna, inte tvärtom, fortsätter han.

Att teatern nationellt sett var väldigt politiskt laddad på 70-talet, tror Torben var en förutsättning för att konstformen skulle utvecklas:

– Teatern blev bättre efter det. Tidigare hade det varit betoning på kostympjäser, nu fick pjäserna ett innehåll.

I dag jobbar Torben Sundqvist 75 procent på Östersunds teaterverkstad, men han lägger ner betydligt mer tid på sitt uppdrag. Som ensam avlönad ska han förutom den konstnärliga delen också sköta all administration. Och det blir en hel del pappersarbete. Torben har i många år jobbat på att bli bättre på att säga nej, ta ut övertid som komp och lämna över ansvar på andra i föreningen. Men fortfarande jobbar han mer än han har betalt för och familjen har vant sig vid att han är i lokalerna på Bangårdsgatan ganska ofta på kvällar och helger.

– Och för det mesta är det värt det. Jag har världens bästa jobb. De små inslagen, som att flera år senare få höra att teatern gjort nytta för någon enskild betyder allt och är värt all möda. Jag kan faktiskt bli lite tårögd när jag tänker på det, säger han och blir lite blank i ögonen.

– Men samtidigt märks det att tiderna har förändrats. De som jobbar har mindre tid att engagera sig ideellt och de som inte har något arbete har också svårt att hitta kraft att engagera sig. Den goda viljan finns, men inte alltid tiden. Därför är det viktigt att visa att jag också lägger ner mycket ideell tid. Nu mera har jag, på uppmaning, börjat berätta för en grupp att "nu är min arbetsdag slut och nu är jag här ideellt, precis som ni", säger han.

Torben regisserar hellre än att stå på scenen själv. Han kommer inte ens ihåg när han sist agerade. Men ibland, när han får chansen och ett bra manus, byter han regissörsstolen mot rampljuset. Det kan vara nyttigt att byta synvinkel i bland, menar Torben.

– Då och då ser jag till att agera, men då ska det vara en bra text. På så sätt byter jag perspektiv och märker vad som är rimligt att kräva som regissör, det kan var lätt att glömma bort det i bland, säger han.

Men teatern har inte alltid varit en självklarhet för Torben. Även om det i familjealbumen finns några enstaka bildbevis på en uppträdande teatralisk Torben framför filtar i typisk 50-talsstil som ridå, var det länge musiken som var Torbens fokus. Som tonåring spelade han i band, vilket det bitvis också gick relativt bra för. Men när det efter gymnasiet och värnplikten gavs möjlighet att göra någonting annorlunda blev det teaterlinjen på folkhögskolan Marieborg.

– Att det blev just så är väl en tillfällighet. Min familj och mina vänner var utspridda i olika delar i landet. Några bekanta gick på folkhögskola och jag tilltalades av det livet och bestämde mig för att jag ville gå en folkhögskoleutbildning, berättar Torben.

Sagt och gjort.

Och resten är historia.

Förutom Östersunds teaterverkstad är Torben också engagerad i ATR, Amatörteaterns riksförbund, och han frilansar inom teater och dramapedagogik. Han har också jobbat på Friteatern, en professionell grupp i Stockholm och åt Länsteaterföreningen i Jämtland/Härjedalen. Då och då jobbar han extra på Birka folkhögskola, där det kan handla om annat än teater och drama. Just nu arbetar han och ett par andra i Östersunds teaterverkstad som lokala arrangörer för ett barnteaterläger i Östersund i augusti med deltagare från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Färöarna. På Torbens schema står också förberedelserna för Amatörteaterns riksförbunds festival och kongress 2014 där ideella grupper och folk från hela landet kommer att spela pjäser, diskutera teater, delta i workshops och fatta en rad viktiga beslut.

När Torben Sundqvist inte jobbar på Östersunds teaterverkstad, är på något av ATR:s möten ute i landet eller undervisar på Birka eller någon annanstans, blir det inte särskilt mycket teater. Han hinner sällan se andra produktioner än föreningens egna. Dels för att han ofta jobbar när andra föreningar och grupper spelar, dels för att han vill lägga tid på annat än teater.

– Jag har ju en familj som jag vill lägga tid på också, säger han.

När han är ledig ägnar Torben sig gärna åt snickeriarbete på garaget hemma på Sånghusvallen, tar med barnen för att sova i tält någonstans i fjällen eller sitter på älgpass. Men helst skjuter han inga djur eftersom det blir rätt jobbigt att släpa hem djuret och sedan ta rätt på det.

– Själva grejen är ju att sitta på pass och dricka kaffe, säger han och skrattar.

Men på matbordet hemma i Sånghusvallen ligger sällan, eller snarare aldrig, kött från nöt. Det tillagas hellre älg i familjen Sundqvists grytor och pannor.

– Jag är väl ingen miljöaktivist på det viset, men vi äter väldigt varierat med mycket grönt och när det kommer till kött känns det här rätt bra att inte äta rött kött, utan köra på vilt, säger Torben Sundqvist.

I sommar fyller Torben 60. Men att lägga jobbet som verksamhetsledare på hyllan har han inte tänkt göra riktigt ännu.

– Vem har råd att pensionera sig vid 65 i dag, frågar han sig och småler.

– Samtidigt finns det mycket annat jag skulle vilja prova på. Jag älskar att prova nya saker, att få vara nybörjare på någonting, fortsätter han.

Och även om han inte tror att Östersunds teaterverkstad står och faller med honom finns det ingen som i dagsläget kan ta över hans jobb. Därför tror han, i framtiden, att verksamheten i föreningen kommer att se något annorlunda ut. Kanske blir det någon form av korsning mellan fler aktörer än vad som är med i dagsläget, tror Torben.

– Men det behövs helt klart anställda för att ta tillvara de ideella krafterna.

PS. Torben spelar gärna tv-spel i avslappningssyfte. Just nu är favoriten Mass Effect 3 special edition, ett actionrollspel. Han har i perioder också spelat det världsberömda spelet Resident Evil.