Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tätt rollspel där allt flyter

En teaterlek där många sanningar är giltiga samtidigt. Malin Palmqvist har sett Harold Pinters "Älskaren".

Annons

"Kommer din älskare i dag?" Frågan är vardagligt ställd som om det gällde något helt annat. Som om man ska köpa med sig något hem till middagen eller hur vädret ser ut att bli i dag. Per Burells make lämnar hemmet och hans hustru, spelad av Maria Selbing, byter från låg(mäld)a svarta skor till röda högklackade. Symboliken i uppsättningen är exakt och näst intill övertydlig. Makarnas relation kännetecknas av konversation, en artig fernissa som håller allt samman. Ordet sällskapsdjur kommer för mig, människan som ett sällskapligt djur som promenerar, konverserar, representerar, lägger upp kallskuret till middagen. Och så under detta något annat. Mellan alla ord en pågående maktkamp.

Harold Pinters "Älskaren" från 1962 är ett spel, en teaterlek, vilket understryks av scenografin. På scengolvet en vit fyrkant starkt upplyst av stora, synligt placerade strålkastare, som utgör spelplan för makarnas relationsschack. Tre enkla stolar markerar triangeldramat som pågår. Den tredje stolen symboliserar älskaren som kommer till hemmet om eftermiddagarna. Hon och han som ständigt blir till för varandra i stelnade ögonblick genom objektivet i en kamera. Objektifierade och fastslagna – men bara i just det ögonblicket.

Här pågår ett koncentrerat schackspel där reglerna förändras allt eftersom, såväl mellan rollfigurerna som mellan aktörerna och publiken. Hur är det egentligen med älskaren, finns han? Eller är han en annan aspekt av maken? Finns den påstådda älskarinnan, horan? Är allt ett rollspel? Eller är alla förklaringarna lika sanna?

I sin Nobelföreläsning från 2005 säger Harold Pinter: "Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte nödvändigtvis endera sant eller inte sant; det kan vara både sant och inte sant." Och precis så är det här. Det kan finnas en älskare och det kan inte finnas en älskare – samtidigt.

Per Burell och Maria Selbing gestaltar Pinters text tätt och sömlöst. Det lätt absurda i dialogen lockar till många skratt i den nära nog fullsatta salongen.