Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tankar en tidig morgon före praktiken

En arbetslös 56-årings funderingar så här en tidig söndag morgon.

Annons

I morgon är det måndag. Återigen en ny dag en ny vecka. Man ser riktigt fram emot att återigen få åka på arbetspraktiken. Efter 38 år i arbetslivet måste det vara få förunnat att kunna få deltaga i detta själsligt upplyftande projekt. Problemet är att lönesättningen i dessa projekt är alldeles för hög. Efter skatt och andra avdrag ersätts detta kvalificerade arbete med 176 kronor per dag, vilket gör en timlön på 22 kronor. Man gör vågen. Detta innebär att arbetslösa måste tjänstgöra 5 timmar per dag för att ha råd att äta. Kläder, medicin, tandläkare eller annan lyx göre man sig icke besvär med. Men det är klart att sedan tänderna avvikit så blir ju matkontot något billigare. Jag förstår inte hur våra folkvalda inom kommun, stat och LO med löner på mellan 40 000–100 000 per månad klarar sig i dessa dystertider. Men man förstår att det är nog krävande att sitta och räkna ut alla dessa åtgärder. De företag som anlitar dessa arbetsföra praktikanter i 6 månader och sedan avyttrar ovanstående till förmån för en ny praktikant och sedan gör uttalanden om att det inte finns arbetskraft att tillgå har jag ett tips till. De är på praktik.

Men jag gläds åt alla våra beslutstagare även LO (enade vi stå) som orkar blunda för det som sker i dag. Alla dessa är värd en eloge.

Det var lite sporadiska tankar om detta. Det är dags att ta ett av dagens två lyckopiller, men jag sänder en tanke av vördnad till läkarkåren (psyk) och apoteket som gör det möjligt för oss att existera.

Zotarn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel