Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talmansval – åskådligt exempel

Annons

Tråkigare teve har väl aldrig skådats än gårdagens talmansval i Sveriges riksdag. Det bästa var kanske att det tydligt framgick att Mona Sahlin är en väldigt erfaren politiker, hon är nästan ålderspresident i riksdagen, och fick hålla i valet när den med allra mest tjänstetid, Per Westerberg (M), var en av kandidaterna i valet. Hela processen blev ändå ett åskådligt exempel på att den nya riksdagen inte är som den gamla. De borgerliga och Fredrik Reinfeldt (M) kan helt enkelt inte agera lika självsvåldigt i den här riksdagens som i den förra. Om Reinfeldt inte ska ge Sverigedemokraterna inflytande måste han öppna för resonemang över blockgränsen. I den nyvalda riksdagen finns ett främlingsfientligt parti som annars kommer att utnyttja sin vågmästarroll till det yttersta. Den här gången spelade man det seriösa kortet. Få kan förvånas över att detta högerparti valde att stödja de borgerligas kandidat till talman. Det är helt i linje med deras politik, där de rödgröna är motståndaren nummer ett. Men ingen vet hur de kommer att agera nästa gång.

Då kommer det inte att handla om personval utan om politiskt innehåll. Också här ligger i normalfallet de borgerliga närmare SD. Men ingen vet hur SD kommer att agera i varje enskild fråga. Det vi vet är att de kommer att försöka få ett inflytande i invandrarfrågor genom att göra sig omöjliga i andra frågor. Klart är ändå att oppositionen måste kunna lägga fram sin politik. Det är regeringens sak att se till att SD inte får inflytande. Problemet tydliggjordes av gårdagens omröstning där det mest spännande blev frågan om vilken rödgrön som röstade för regeringen. Att Västernorrlands Christina Höj Larsen (V) pudrade näsan i fel tid inser hon redan själv.