Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Taktik låser Sverige i Afghanistanfrågan

Med moderaternas mosa Mona-kampanj, där varje tillfälle tas att frammana en bild av Mona Sahlin och (S) i knät på Lars Ohly, gör anhängare av Alliansen och den nuvarande Afghanistanpolitiken oblyga försök att sätta krokben för de rödgröna.

Annons

Oppositionens statsministerkandidat ska framstå som svag och som en ovillig reskamrat med Ohly, vars motstånd mot Sveriges deltagande i det USA-ledda kriget i Afghanistan underförstås som ytterst suspekt ytterlighetspolitik.

Det är förstås valtaktik.

En taktik som riskerar att låsa fast Sverige i ett omöjligt krig för USA:s intressen.

Naturligtvis vet också Carl Bildt att en majoritet av dem som röstar (S) är för den politik de rödgröna nu enats om. Naturligtvis vet de allihop i Alliansen och bland deras opinionsbildare att Sahlin har en växande (S)-opinion med sig. Flera partidistrikt kräver att soldaterna tas hem.

Precis som (V) och Ohly, som tidigt förstått likheten mellan det pågående övergreppet och det sovjetiska på 80-talet.

Ändå är det självklart inte Ohlys argument som övertygat partifolket.

Det har en växande insikt om Afghanistankrigets verkliga karaktär och en aldrig övergiven övertygelse om att svensk socialdemokratis traditionella fasthållande vid folkrätt, FN och alliansfrihet är en politik för internationell solidaritet. Det är inte Ohly som har partifolkets öra, det är sådana som Thage G Peterson, Maj-Britt Theorin, Pierre Schori...

Och självfallet lyssnar även Mona Sahlin. Säkert på Ohly men först och främst på sina egna.

Det borde även Fredrik Reinfeldt göra. Även bland Alliansens väljare är motståndet mot den förda äventyrspolitiken i Afghanistan stark.

Anders Davidson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel