Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Takidas platta är platt i jämförelse med Stiftelsen

"All turns red"

(Universal)

Bästa låten: "I am the world"

Annons

Det är imponerande att Robert Pettersson fortsätter att bolla med både Stiftelsen och Takida, få svenska musiker har ju två så framgångsrika band. Men frågan är om grupperna inte bytt plats med varandra. Stiftelsen kändes först som ett sidoprojekt bredvid Takida, men när den gruppen nu har befäst sin ställning med två plattor står Takidas musik ganska så platt i jämförelse.

Det är mer kött och blod i texterna som Stiftelsen åstadkommer, det blir helt enkelt mycket bättre på svenska. Medan Takida allt mer framstår som en slags parodi på ett typiskt amerikanskt collegerockband.

Den nya plattan är helt enkelt något av en besvikelse. Musiken känns idéfattig (visst har de lånat riffet i öppningsspåret "I am the world" från barn-tv-prorgrammet "Boktipset" i SVT på 70-talet?) och trots att Robert Pettersson är en karismatisk sångare saknar jag något som för det här framåt. Det känns som om gruppen tagit ett steg tillbaka.