Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tage Lindholm

/

Kake mangsa munte pys! Som han själv kallade sig för som barn. Det stod för Tage Magnus munter pys!

Annons

Han föddes i Myckelåsen 1944 och växte sedan upp i bygden med Månsåsen som slutligt barndomshem. Det var en stor syskonskara på sju barn.

Man såg honom aldrig butter eller arg. Det var en man som alltid hade skrattet nära till hands. Han tänkte också alltid på andra före sig själv. Det var en fantastiskt godhjärtat man, som gärna hjälpte till om det behövdes. Kärleken till hans nyfunna livskamrat Ruth gick det inte att ta miste på. Under de här sex månaderna tillsammans har de haft det så fantastiskt bra, och hunnit med så mycket.

Tony, pappas ”PF”! Han bodde hemma med honom efter det att vår mamma gick bort -07. Det har varit en bra tid för dem att hinna umgås. Tony hängde gärna med på släktbesök eller som chaufför på danser och olika middagar. Att meka var också en stor passion för båda.

När hans första barnbarn, Marja, kom till världen, var han inte sen att besöka henne på BB. Hon var då lika liten som hans underarm. Lika när Nadja kom till världen, då klädde han Marja som en prinsessa och kom på BB för att hälsa på lillasyster. ”Moffas små änglar” som han brukade säga.

Han bodde under en hel vinter hos mig och Peder i Glen för att bygga ut huset där, vilket han satte en egen prägel på. Han hade så otroligt mycket egna idéer, vilka han till stor del även förverkligade, vilket jag idag är så tacksam över.

Han hade alltid glimten i ögat, När han var på de årliga fisketurerna tillsammans med sin store bror Nisse och kusinen Leif var det så mycket tull på gång. Dagarna var fyllda av skratt och spratt. Glá musik i Hallen besökte han med Leif och hans husvagn. Där var tjo å tjim dagarna i ända.

Släkten Lindholm är en stor ätt men pappa såg till att hålla kontakten med de flesta. Sin historia om tidigare boenden, skolor och äldre släktingar berättade han gärna om när man var ute å åkte.

Jämtlands skogar och skogsvägar kunde han innan- och utantill efter alla år som skogsarbetare. Han jobbade hårt ända in i det sista.

De sista åren var han anställd och vid hans bortgång var han i verkstaden och skruvade. Den sista februari skulle han bli pensionär och bara leva gott tillsammans med Ruth. Men den sista dagen på jobbet vid lunch, hade han blivit färdig med de projekt som skulle göras innan pensioneringen, har vi fått reda på nu i efterhand. Kanske var det därför han var så upprymd och glad sin sista dag i livet?

Det fanns många planer för framtiden med Ruth och med oss. Han sa att han skulle bli 150 år. Så det fanns tid att förverkliga drömmarna!

För oss är det en enorm förlust att förlora vår far, svärfar och sambo. Han hade fortfarande så mycket att ge.

Jag är ändå så otroligt tacksam över att jag har fått haft pappa så nära mig och fått delta i snickerier och fisketurer med honom. Att han har fått så mycket tid med mina barn värmer mitt hjärta!

Benita

Mer läsning

Annons