Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta ansvar för hela landet

Annons

Även om politik kallats för det möjligas konst är det nu dags att ta bladet från mun och konstatera att de nyliberala idéerna om marknadsutsättningen av välfärden som fick fotfäste i Sverige nu nått vägs ände. På mindre än två årtionden har Sverige förvandlats från en internationellt beundrad välfärdsstat till ett land i förfall. Det som nu behövs är inte bara en avprivatisering utan också skattehöjningar och ökad offentlig upplåning för att steg för steg kunna både investera för framtiden och reparera förfallet.

Det vi kan se i dag är hur bostadsområden, järnvägar och vägar fått förfalla. Skolor, sjukvård och omsorgen av äldre har kantats av larmrapporter om bristande kvalitet. Tågurspårningarna i Stockholm, Pisa-rapporten om svenska skolelevers dåliga kunskaper och vanvården av åldringar på entreprenaddrivna äldreboenden kan föras tillbaka till samma rot. När målet för politiken blev låga skatter och det offentliga lämnade ifrån sig den demokratiska kontrollen över verksamheterna och förvandlade medborgaren till kund på en av privata aktörer och vinstdrivna bolag dominerad marknad så gick också kvalitén och möjligheten att styra resurserna efter behov förlorad. Samtidigt försvann också mycket av insynen och möjligheten att granska verksamheterna och skatteflykten tilltog.

I samma takt som det offentliga välfärdssystemet delprivatiserats har också de gamla klassklyftorna fått nytt fotfäste i Sverige. OECD konstaterade förra året att inget annat land haft samma dramatiska och snabba ökning i inkomst- och standardskillnader som Sverige. Samtidigt kom en rapport från Statistiska Centralbyrån som konstaterade att de mest utsatta grupperna i Sverige – sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade fått det allt sämre ekonomiskt. Statistiska Centralbyrån visar också att bostadssegregationen ökat.

Att de olika jobbskatteavdragen, rut-, rot- och läxavdragen tillsammans med den halverade momsen på krogen och den avskaffade fastighets- och förmögenhetsbeskattningen har de ekonomiska ramarna för den gemensamma sektorn krympts. I kombination med de från alliansregeringen av ideologiska skäl genomförda privatiseringarna av allt från apoteken till tågtrafiken och även myndighetsutövning som bilprovningen har viktiga samhällsfunktioner gjorts osäkrare, splittrats och fördyrats.

Medan den sittande alliansregeringen saknar både kraft och vilja att bryta med den negativa utveckling Sverige glidit in i står nu hoppet till socialdemokraterna och att (s) i samverkan med vänstern och miljöpartiet förmår lämna den idé med New public management, där konkurrens, privatisering och kopiering av företagens sätt att fungera varit riktmärke. Det vinstintresse som är drivkraften i privata företag får inte förbli förebild för hur behovsstyrda välfärdssektorer som skola, vård och omsorg sköts eller hur vi bygger och underhåller grundläggande samhällelig infrastruktur.

Även om inte allt som behöver göras kan bli taget i ett utan flera steg så måste den politiska kursomläggningen och viljan att åter skapa ett mer sammanhållet Sverige markeras. I det ingår att våga säga att vinstdrivna företag i välfärden måste bort. I det ingår att våga säga att både skatten och statens upplåning (till investeringar) måste öka för att infrastruktur som vägar och järnvägar ska hålla godtagbar kvalitet och ge bra förutsättningar för framtiden. I det ingår att genom satsningar på infrastruktur, nybyggande och upprustning av bostadsområden redan nu skapar nya jobb. I det ingår att satsa på skola, utbildning, forskning och utveckling. I det ingår att rusta upp och värdesäkra våra gemensamma försäkringar som a-kassa, sjukförsäkring och pensioner.

Politikens roll är inte vara marknadens och entreprenadköparens tjänare. Politikens roll ska i stället vara att som herre och med medborgarperspektivets bästa som mål i gemenskap bygga ett tryggt och välfungerande Sverige, och att på så vis ta ansvar för hela – inte delar av - landet och folket.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare med erfarenhet från bl a riksdagen och regeringskansliet

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker