Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sykes ordinerar Treo mot dålig arbetsmiljö

Annons

Brevet som Tidningen Härjedalen avslöjade, där en chef på Sykes uppmanar sina anställda att ta en Treo och gå till jobbet när de har feber. Det säger mycket om dagens Sverige. Om en hårdnande arbetsmarknad, om tandlösa fackföreningar, om en sjukpenningpolitik som har spridit misstänksamhet och misstro. Och det säger en hel del om situationen på arbetsmarknaden för dagens ungdomar, som kallades "glidare" av en högavlönad krönikör på Expressen nyligen.

1903 formulerade ingenjören F W Taylor sin teori om hur fabriksarbete borde organiseras:

"Allt tankearbete förenat med arbetsuppgifternas utförande bör så långt som möjligt överflyttas från verkstaden till en central planeringsavdelning".

Taylorismen härskar än i dag på många håll. Bland annat inom stora delar av callcenterbranschen, som Sykes är en del av.

Det är många unga som gör debut på arbetsmarknaden i ett extremt prispressat företag av Sykes sort. Branschen är det moderna tjänstesamhällets motsvarighet till 1900-talets löpandebandfabriker. Det är tystare och renare, men lika monotont och stressigt. Hårt uppstyrt. Högt tempo. Korta pauser. Kundsamtal som spelas in och studeras i detalj. Svarstid, samtalstid, kötid, inloggningstid, antal samtal, antal förlorade samtal, allt registreras för att ge ett mått på produktiviteten hos medarbetarna, eller "agenterna" som de kallas. Det är F W Taylors tankar i uppdaterad version.

Det är fel att dra branschen över en kam, de seriösa företagen tar arbetsmiljöfrågorna på allvar. Men gemensamt för många av de här arbetsplatserna är att kraven är höga och möjligheten att påverka jobbet små. Den klassiska grogrunden för stress.

Många av cheferna är unga och har fått utbildning i hur de får ut maximalt av sina medarbetare, men vet inget om rehabilitering, arbetsrätt, arbetsmiljö eller hur man håller ett personalsamtal.

Chefen i Sveg kräver att agenterna hädanefter kommer in på jobbet varje dag, oavsett hur de mår, så att de tillsammans kan "hitta en skälig nivå på arbetsprestation den dagen".

Det enklaste vore att se det som extremt dåligt omdöme av en omogen chef. Men det skrämmande är att det kan vara ett symptom på en företagskultur som spridit sig som ett virus på den svenska arbetsmarknaden de senaste årtiondena. En kultur där de anställda drivs att prestera maximalt under kort tid för att sedan bytas ut. En tayloristiskt präglad miljö där "allt tankearbete" flyttats till chefsnivå. Det är på dessa arbetsplatser en stor del av våra ungdomar skolas in i arbetslivet. Vill vi verkligen ha det så?