Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svineriet i den jämtländska bärskogen

Blåbär stora som vindruvor, 60–70 kilo bär om dagen och fantasilöner som skulle kunna försörja hela familjer under lång tid.

Annons

Varje sommar upprepas historien, arbetare från fjärran länder lockas till de norrländska bärskogarna med vackra löften om guld och röda skogar. Väl på plats väntar en helt annan verklighet: miserabla levnads- och arbetsförhållanden, ojämn tillgång på bär och låg a ersättning ar .

I värsta fall slutar drömmen om en bättre framtid för sig själv och de sina i ekonomiskt armod. Bärplockarna får resa hem med tom plånbok sånär som på ett skuldbrev. Anledningen är de slavliknande villkor som bärplockarna luras eller tvingas att acceptera. För att få den avtalade lönen ska plockarna bärga omöjliga bärmängder. Därutöver ska de betala för mat, husrum och transporter.

Inför årets bärsäsong har fack och myndigheter försökt säkerställa en avtalsenlig ordning i bärskogarna. Migrationsverket ska kontrollera att plockarna omfattas av kollektivavtal med garantilön innan arbetstillstånd utfärdas. Men i vissa fall betyder inte avtalen mer än bläcket det är skrivet med.

Senaste exemplet kommer från Bräcke och de 136 bangladeshiska arbetare som lever under eländiga förhållanden. I mars i år tecknade fackförbundet Kommunal ett kollektivavtal med de bangladeshiska bärplockarnas arbetsgivare, bemanningsföretaget Bangladesh Work Force. I avtalet garanteras varje plockare en garantilön – oavsett hur mycket eller lite bär denne plockar. När ledarsidan ringer upp Per Svensson, ombudsman på Kommunal i Östersund, säger han att bärplockarna berättat hur de fått skriva på ett papper som stipulerar helt andra villkor. Någon kopia på nämnda avtal har naturligtvis inte förevisats facket. ”De missbrukar de här personerna”, säger Per Svensson. Ja, det är så här det brukar gå till, för att slippa jobbiga ombudsmän upprättas ett snyggt och prydligt avtal som fasad, sedan lägger arbetsgivaren fram ett nytt papper med en helt annan innebörd: för att få den avtalade lönen ska bärplockarna uppfylla vissa kvoter, annars inga pengar .

I den ljusskygga bärbranschen existerar inte ord som heder och moral. Vem bär då ansvaret för svineriet? I Bräcke, 650 mil från hemlandet, satt på tisdagen 136 bangladeshier och hungrade. I Bensjös gamla skola ska 33 av dem dela på 1 toalett. Återigen, v em bär ansvaret? Klart är att detta inte bara handlar om ett anonym t bemanningsföretag som skiter högaktningsfullt i den svenska avtalsmodellen. När LT under onsdagen försökte tala med lokala personer som uppges vara inblandade i bärhandeln är det locket på. Inga kommentarer, motstridiga uppgifter, en telefonlur slängd i örat.

Ibland är avsaknaden av svar de mest talande svaren.