Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenska tjejer kan

Annons

Y Det borde ha delats ut tre guldmedaljer (eller rättare sagt sex) i längd-VM i går.

En vardera till de norska herrarna.

En vardera till Anna Olsson och Lina Andersson.

Och en till vardera Aino Kaisa Saarinen och Virpi Kuitunen.

Varför? För att finskorna tävlade i en helt egen klass.

Spänningen i damstafetten bedrog visserligen finskorna oss tv-tittare på, men oj så sevärt det var att se Aino Kajsa och Virpi fullkomligt dunka sönder motstånd, uppförsbackar, motvind, bakhalt, dåligt glid och eventuella farhågor om slitna kroppar efter många genomförda lopp.

Stor idrott.

När nu de båda finskorna var så överlägsna, kort sagt ouppnåeliga, ska vi absolut hylla Anna Olsson och Lina Andersson för det inkörda silvret.

Svenska tjejer kan.

Även när de inte kånkar på gevär.

Norskan Astrid Jakobsen visade stort fighterhjärta. Ur form har hon – beroende på skador och sjukdomar – varit under säsongen och under VM.

Själv ville hon packa och dra. Övertalades att ändå ställa upp i sprintstafetten och var den ende som vågade hänga på i Saarinens mördarfart redan från första stavtag på första varvet.

Strängen brast rejält. Men hon spände verkligen bågen.

Riktigt oroande inför de långa stafetterna är att den magsjuka som överfallit flera i den svenska truppen, låt vara i korta attacker, verkar ha lämnat kvar formförstörande krypskyttar när den dragit sig tillbaka för omgruppering.

Vi såg det när Britta Norgren som kände sig frisk inte lyckades kvala in till damsprinten.

Vi såg det igen när Mats Larsson helt saknade sitt så normalt vägvinnande frånskjut uppe på backkrönen.

Sprintstafetten skulle bli Emil Jönssons revansch för schabblet i den individuella sprinten.

Blev inte bättre nu. Hamnade på mjölktåget.

Härligt att sprintstafetten avgjordes i klassisk stil.

Inga problem att ta sig fram. Inga nitlotter att dra.

De bästa lagen tog de bästa placeringarna.

Spelade in gjorde bara vallningen. Såg ni japanskornas glid?

Långa stafetterna och de längsta individuella sträckorna kvar på VM-programmet.

Det är då fan också att det återigen ska vara gemensam start i de individuella loppen.

Kan möjligen Anders Södergren återigen förhindra att det blir en sällskapsresa i herrloppet?

Kan möjligen finskorna och, förhoppningsvis Charlotte Kalla, åstadkomma detsamma på damsidan?

Låt oss hoppas.

Enligt Gunde Svan (gårdagens Aftonbladet) är det tydligen som att köra huvudet i väggen när de nordiska länderna argumenterar för återgång till individuella starter. Ett kontinentalt argument ska tydligen vara att TV-publiken inte skulle klara av att hålla isär tidgivningen i individuella lopp. Snacka om storebrorsmentalitet, överförmynderi och löjliga svepskäl. Nymodigheter kan vara bra. Längd har gått till överdrift och devalverat sin status och sin verksamhet. Z

Mer läsning

Annons