Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sven Roos

Sven föddes i Krokvåg, Ragunda, 15 december 1922 och avled lugnt och stilla 15 september 2013 i sitt hem i Fredrika i Västerbotten, omgiven av sina närmaste.

Annons

Sven växte upp tillsammans med sin mor Nelly, sin far Nils och sina fyra syskon Anders, Thure, Torsten och Marianne. Nils åkte till Amerika och arbetade i skogen då Sven var liten, tanken var att resten av familjen också skulle emigrera till det stora landet, men mor Nelly satte stopp för dessa planer. Livet förändrades hastigt för Sven då hans lillasyster Solveig dog endast 7 månader ung och ett kort tag efteråt dog mor Nelly efter en lång tids sjukdom, endast 48 år. Sven var då bara 17 år och hade på slutet vårdat sin mor i hemmet, en uppväxt som han har berättat att han inte skulle vilja återuppleva.

Sven började tidigt arbeta i skogen, där man bodde i koja och arbetade från gryning till skymning, vinter som sommar. Han figurerade även som flaggvakt under flottningen. Men hans yrke skulle till sist komma att bli brandman.

Sven började vid brandkåren i Östersund 1947 och arbetade där tills pensioneringen med uppehåll för tjänstgöring som lärare på verkstadsskolan, två jobb som han trivdes bra med. Hans största intresse skulle dock komma att bli idrotten, och då specifikt friidrott. Han älskade att röra på kroppen och började tidigt med styrketräning ute i skogen, eftersom det inte fanns några gym på den tiden. Denna träningsform passade nog Sven ypperligt då han var en verklig naturmänniska. Hans gren inom friidrotten kom att bli diskuskastning som han briljerade i och meritlistan kan göras lång. Bland annat ska nämnas 64 distriktsmästerskap för Jämtland, sju Norrlandsmästerskap och en fjärdeplats på SM år 1954. I diskus vann han DM oavbrutet från 1946-1969 med ett undantag år 1955. Sven tog norrlandsrekord år 1954 på 48,82 och det resultatet stod sig i många år.

Parallellt med karriären hann Sven få fyra barn, Sven- Åke, Eva, Mona och Susanne, tillsammans med Ebba. De levde tillsammans i Östersund under Svens yrkesverksamma liv. Då han blivit pensionär valde han att starta på ny kula och fick ytterligare en dotter, Elisabet, tillsammans med Charlott. De flyttade till Fredrika till Charlotts föräldrahem 1990 och en piggare pensionär hade man nog aldrig skådat. Han åkte skidor, odlade potatis, högg ved, plockade bär, hade hand om marktjänsten samt var hemma med Elisabet då Charlott arbetade. Sven hade tidigare köpt ett torp i Gevåg och detta kom att bli hans sommaroas, han älskade att vara där på somrarna och var då som fisken i vattnet. Även denna sista sommar fick han komma till sitt älskade Gevåg och det uppskattade han mycket.

Sven var en otrolig sångare med en väldig stark sångröst som berörde de flesta som hörde honom. Han sjöng i kyrkokören och blev ofta anlitad vid olika evenemang. Svens kristna tro kom att stå i fokus under större delen av hans liv och det var via de andliga sångerna som han spred sitt budskap.

Sven kommer att bli ihågkommen som en glädjespridare med glimten i ögat som alltid hade ett skämt i bakfickan. Trots sin hårda uppväxt hade han alltid ett gott humör och en positiv livssyn. Han var en trygg och stabil man som många skulle beskriva som en kraftkarl full med energi.

Han kommer för alltid att vara saknad och vi kommer att minnas honom med ett leende på läpparna.

Familjen