Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven Persson

/

Annons

Sven Persson

Östersund

Vår älskade pappa har efter en tids sjukdom stilla insomnat den 7 december 2008.

Pappa föddes i Klösta, Lit, som yngst i en syskonskara av 15. Han började tidigt att hjälpa till med diverse sysslor och följde redan som 11-åring med sin far till skogen för att lära sig det yrke som han sedan kom att ägna en stor del av sina ungdomsår åt. Ett hårt arbete som innebar boende borta i skogskojor där jobben fanns.

Genom arbetet i skogen flyttade han till Nyhem där han träffade vår mamma Monica. De gifte sig unga, 1965, och de fick tillsammans en dotter och tre söner.

Familjen bodde i Nyhem där pappa började köra lastbil och startade senare eget åkeri. Pappa arbetade även som försäljare i klädbranschen där han tillsammans med mamma reste i Norrland. De var under flera år stödfamilj till en funktionshindrad flicka som de båda blev väldigt fästa vid.

År 1998 gick flytten till Torvalla. Pappa började arbeta som busschaufför, ett arbete som han stortrivdes med och som han arbetade med då han blev sjuk.

Pappa fick sex barnbarn som han var väldigt mån om och han ville gärna ha dem omkring sig.

Pappa hade många intressen. Han tyckte mycket om att dansa och han var en populär kavaljer på dansgolvet. Han jagade en del och älskade att plocka bär och svamp. Han vistades ofta i sommarstugan där han slappade och drack sitt morgonkaffe på altanen. Pappa tyckte mycket om att resa, och han var tillsammans med mamma bland annat till Hawaii för att hälsa på barnbarn som periodvis bor där.

Han var en soldyrkare och föredrog solstolen framför simturen då han inte tyckte om att få vatten i öronen, Pappa blev alltid så brun och fin.

Han var en riktig grillmästare och bjöd ofta barn och barnbarn på grillmiddag och behövdes det vid något tillfälle en smörgåstårta så fixade pappa det.

Som människa var pappa varm, ödmjuk och hjälpsam. Han var väldigt mån om sin omgivning och han ställde alltid upp när det behövdes.

Pappa höll humöret uppe i det längsta och trots att sjukdomen gjorde honom trött så var han delaktig i det vardagliga, och frågade ofta hur det var med oss andra. Den sista tiden vårdades pappa i hemmet av vår mamma som med stor omsorg och kärlek gjorde allt hon kunde för att pappa skulle ha det bra. Något som vi barn är evigt tacksamma för, och som visar vilket kärleksfullt liv de levt tillsammans.

Vi kommer att minnas honom som den bästa pappa ett barn kan ha.

Mer läsning

Annons