Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven Persson

Dagen efter Kristi himmelsfärd och 15 dagar innan sin 90-årsdag, bestämde sig pappa för att göra sin egen himmelsfärd till mamma.

Annons

Han föddes i ”Stensgårn”, som enda son till Anna-Lisa och Petrus Persson. Pappa fick delta i en era där den tekniska utvecklingen gjorde stora framsteg. När pappa var liten var det ovanligt att vanligt folk hade bil, och det blev stor uppståndelse i byn när Paul på ”bua” hade köpt bil. Barnen i byn sprang efter bilen. I Stensgårn hände det mycket. Det fanns bland annat mejeri och affär på gården. Pigor och drängar anlitades för att sköta gården och luffare kom och gick.

När pappa var femårsåldern gick hans far bort och han blev ensam kvar med sin mamma. Pappa fick tidigt känna ett stort ansvar för gården, men det fanns också tid för en hel del busstreck som han många gånger berättat om.

På kooperativa i Myrviken träffade pappa mamma och de blev ett par. Tillsammans drev de gården och jordbruket vidare. 1948 gifte de sig och året därpå föddes Inez. 1958 föddes sonen Bengt och 1966 föddes dottern Monica.

Pappa hade sifferhuvud och tankar fanns att läsa vidare, men olika anledningar gjorde att det inte blev så. Parallellt med jordbruket tog sig pappa, när han var 39 år, an med arbetet som försäkringsombudsman för Bergs- och Ovikens brandförsäkringsbolag. Han jobbade som ombudsman i 28 år. 1987 skulle hanteringen datoriseras och det blev ett naturligt steg för avveckling och pensionering.

Att pappa var duktig att räkna och hålla ordning på siffror uppvisades i hans ordning på papper och bokföring. På fritiden gillade han bland annat att spela bridge, vilket också kräver sitt kring siffror. När vi spelade kort i familjen var pappa alltid bäst. Han visste alltid vilka kort som spelats och vilka som fanns kvar. Pappa kunde många lekar och knåp som han lärde oss när vi var barn. Det kunde vara sifferlekar, avancerad origami och konsten att tälja en sälgpipa.

Mellan mjölkningar och försäkringar hade pappa ett antal olika förtroendeuppdrag. Bland annat var han ordförande och valförrättare i Myrvikens valdistrikt, revisor för Föreningsbanken i Myrviken samt styrelseledamot i Ovikens kyrkofullmäktige.

I sin ungdom var pappa stavhoppare i Ovikens IF. På idrottsplatsen bakom ”Kusgårn” var det idrottsplats där träningen bedrevs. Bambustavar användes vid hoppen och pappa fick till det och hoppade 3,15 m. Pappa har berättat att han med denna höjd fick klubbrekordet i Ovikens IF.

Pappa fick ett långt liv. Han fick vara frisk och kry i stort sett hela sitt liv. Han var klar i huvudet och med oss ända till sista dagen. Det blir ett stort tomrum utan pappa och vi sörjer honom mycket.

Barnen genom Monica