Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svåra frågor under lupp

Annons

"KRIGET!" Svart och rött mot gul bakgrund, de väldiga bokstäverna drabbar och skrämmer. Ska det här föreställa en barnbok? Ja, det menar Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus som på initiativ av det norska Familievernkontoret skapat den.

Det är inte det stora kriget som pågår där ute, det som ännu så länge för vår del bara finns på nyheterna, det handlar om. Vi och våra barn bor i ett tryggt land. Till och med humlorna känner sig trygga, står det i boken. De läser väl inte tidningarna om hur monokulturerna och bekämpningsmedlen hotar humlor och bin, tänker jag. Humlornas trygghet är ungefär lika bräcklig som barnens i en på ytan präktig och kärleksfull kärnfamilj.

Kriget handlar om det som många barn får uppleva; Mamma och Pappa bråkar, först inte så allvarligt, det ordnar sig och blir bra igen. När det pågår som värst tar Inga, huvudpersonen, med sig småbröderna in i garderoben och sjunger för dem. Glas och tallrikar kastas och går i bitar men kriget bedrivs med ord och när det värsta händer, att Pappa försvinner och blir borta måste Inga bli duktig och ta ansvar. Mamma väntar och varje morgon skyndar sig Inga att se efter om Pappas skor har kommit tillbaka. Det händer inte och Inga blir säker på att allt är hennes fel. Det är patetiskt att se hur Inga käckt säger adjö till sin förkrossade Mamma medan småbröderna går som gamla gubbar och hänger med huvudet på väg till skolbussen. Inga blir en spion i kriget, en dubbelspion som lyssnar, ser och för vidare.

Mamma gråter under täcket, alla berömmer Inga och efter en lång väntan när alla håller andan, börjar andra akten i kriget. Kampen om vem som ska ha barnen. Mamma och Pappa sliter och drar och vill att Inga, Lars och Ola ska bo hos dem. Det blir som det brukar bli, barnen blir flyktingar och resande mellan Mamma och Pappa. I det här dramat är det storasystern som drar det tyngsta lasset och får problem. Pappa gifter sig igen och får en ny unge medan Inga slutar äta och misstänker att den också blir hennes ansvar. Mamma blir lite glad igen och börjar skicka sms till någon hon är kär i. En barnbok måste sluta bra och det gör "Kriget" också. När tre år har gått har Inga glömt att det var krig en gång och nu har hon massor av annat att tänka på där hon sitter högt uppe i ett träd.

"Kriget" är en fantastisk bok om en helt vanlig skilsmässa. Språket är lågmält, tätt och poetiskt medan bilderna dundrar fram. Ännu har boken inte recenserats i svensk media, ett tecken på att ämnet är känsligt. Norrmännen är som vanligt i frontlinjen med att ta tag i de svåra frågorna. Tack Daidalos för att ni finns och törs!