Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svante Säwén: Det är den osunda konkurrensen mellan skolorna som skapar betygsinflation

Annons

Det är sant och i grunden rätt självklart, att vi har ett problem med betygsinflation i ett läge där skolor konkurrerar om de skattepengar varje elev för med sig till skolan. Sant är att problemet är störst vid friskolor, något som visas när man jämför betyg med resultat i de nationella proven. Men lösningen är inte att satsa mer på nationella prov. Det rätta är att ta bort den osunda konkurrensen mellan skolorna, som så här långt bara skapat sämre skolresultat i den ökande segregationens spår. Börja, som de rödgröna vill, med att avskaffa vinstintresset som driver på utvecklingen åt fel håll.

Som högstadielärare utan lärarlegitimation får jag hjälp med att sätta betyg. Det har både jag och eleverna stor nytta av. Men jag spelar ändå roll, jag är ju samtidigt den person som har den bästa kunskapen om varje enskild elevs kunskaper. Under min egen skoltid var jag betygsmotståndare. Jag insåg snabbt att betygen bara tog tid från inlärningen. Det var förstås en riktig slutsats. Men som en för det mesta intresserad elev bortsåg jag då från det faktum att alla mina klasskamrater inte alls var lika intresserade. Betygen, ser jag nu, spelar en viktig roll för många högstadieelever. För en del handlar det om att orka göra något alls. För andra om att orka göra det där lilla extra.

I DN 1 augusti skriver doktoranden Maria Larsson, legitimerad lärare i svenska och engelska, de ämnen jag hållit mig till, om de nationella proven. Hon varnar för att låta de nationella proven styra betygsättningen hårdare än i dag. Hon uppskattar gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekströms (S), ambition att, som Larsson skriver: ”frigöra skolan från nyliberal logik och återupprätta skolans bildningsuppdrag”. Men hon ser lösningen med hårdare koppling mellan betyg och nationella prov som en annan del av den nyliberala logik som Ekström är emot.

Larsson pekar i första hand på hur proven gör att undervisningen i klassrummet oundvikligen kommer att anpassas till proven. Det kan jag verkligen bekräfta. Jag som andra lärare tvingas göra övningar som liknar de kommande nationella proven för att eleverna ska ha en chans. Proven är därtill, och jag har kunnat titta igenom läsförståelseprov från de senaste 15 åren, konstruerade så att de verkligen ska lura den som läser slarvigt. Jag betraktar mig själv som en osedvanligt van läsare, halva mitt jobb i halva mitt liv har bestått av läsning. Men jag klarar inte heller alla fällor. Faktum är att jag ofta inte ens med facit i hand kan säga att konstruktörerna har funnit rätt svar när svarsalternativen ligger nära varandra.

Det här tar tid från den verkliga uppgiften jag borde ha som svensklärare, nämligen att lära ungarna skriva och att uppmuntra dem till läsning. Det är inte det lättaste i en värld av rörliga bilder.

Till detta ska läggas problemet med det nya betygssystemet och de betygskriterier lärarna har att följa. Som engelsklärare uppskattade jag verkligen den väldigt tydliga inriktning på praktiska färdigheter som uppmuntrades. Eleverna skulle läsa, skriva, tala och förstå. Men när betygen skulle sättas var kriterierna helt annorlunda. Och inte sällan slogs kriterierna ihop så att eleven kunde missa en del som de faktiskt kunde.

Här finns mycket att säga. Själva idén att enbart uppnådda resultat har ett värde är också destruktivt. I det tidigare systemet kunde viljan och ambitionen också bidra till ett högre betyg, något som inte minst lärarkåren borde uppskatta.

Problemet med betygsinflationen löses bäst genom att ta bort konkurrensen mellan skolorna. Om det inte är möjligt att få igenom i riksdagen så bör man i alla fall omedelbart ta bort vinstintresset. De rödgröna har försökt. Det bör de absolut fortsätta med.

Svante Säwén