Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt: Om kunden alltid har rätt - vad betyder det för lokaljournalistiken?

Annons

Man önskar ju att det vore så enkelt som att producera en bra produkt för att få kunder.

Det är nu fyra år sedan liberala Mittmediakoncernen berättade att man tänkte lägga ned sin S-märkta andratidning i Sundsvall, 115 år gamla Dagbladet.

Kort därefter meddelade liberala Eskilstuna-Kurirens koncern att de tänkte lägga ner röda Folket, 110 år gammal.

Listan över just socialdemokratiska tidningar har genom åren krympt drastiskt.

För några veckor sedan följde snart 90-årige röda Östra Småland efter.

Visst kan vi prata upplagesiffror, presstödskronor och annonsintäkter och få nedläggningarna att låta helt logiska. Men tidningsdöden är mer än siffror, mer än ett konstaterande att ”marknaden har talat”.

Listan över just socialdemokratiska tidningar har genom åren krympt drastiskt. Och bland de få som fortfarande finns kvar på listan gömmer sig en mörkare, tunnare bild av opinionsmångfalden inom dagspressen än hur det först verkar.

Tidningen Ångermanland exempelvis är ju inte en socialdemokratisk tidning. Det är en liberalägd (Mittmedia) tidning med en liberal och en socialdemokratisk ledarsida sedan Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda gick i graven vid millennieskiftet.

Ja, faktum är att alla röda lokaltidningar som fortfarande finns kvar lever ”på nåder” av en blå tidningskoncern.

Alla dessa andratidningar, en orts mindre tidning (där dessa ens finns kvar), lever det farligaste livet. Med tuffare konkurrens, inte bara från förstatidningen utan även från gratistidningar och internet som av läsarna ses som ett tillräckligt bra alternativ till att betala för journalistik, för lite annonsintäkter, ytterligare skärpta presstödsregler och med ökad mediekoncentration blir det svårt att överleva.

TT har redan avvecklat alla sina kontor i Norrland och har numera sitt nordligaste kontor i Stockholm.

Mediesverige blir fattigare. Tystare. Enkelspårigare. Mer centraliserat. Och det även om både ledar- och kultursidorna finns kvar. För det är allt oftare samma opinions- och kulturtexter som rullar på många olika ledarsidor och kultursidor.

TT har redan avvecklat alla sina kontor i Norrland och har numera sitt nordligaste kontor i Stockholm. Även SVT och TV4 har släckt ner och centraliserat. I nationella medier är det mer troligt att du ser initierade utrikesnyheter än nedslag i en svensk kommun.

Och blir det ett nedslag kan du räkna med att det, förutom rena blåljushändelser som allvarligare olyckor och mord, handlar om något centralredaktionerna uppfattar som exotiskt. Eller om misär – som det senaste årets landsbygdssafaris som belyst social dumpning och den betungande ekonomiska krisen i kommunerna.

I tidningsnedläggningarnas spår följer ofta även färre tidningsredaktioner inom de tidningstitlar som finns kvar. På bara tio år har var tredje tidningsredaktion försvunnit. Stora geografiska områden går helt obevakade, och andra stora områden bevakas med kanske bara en tidningssida per dag.

Anledningen är bland annat att det inte finns tillräckligt med läsare kvar i kommunerna som vill betala för lokaltidningsjournalistiken. Snittåldern på en lokaltidningsprenumerant är numera långt över 60 år, så förstatidningarna som möter tidningsnedläggningar av konkurrenter med ett tyst flin får vara försiktiga. Deras värsta konkurrent är inte längre primärt ett annat medium utan medial likgiltighet bland medborgarna.

Har kunden verkligen alltid rätt verkar det på sina håll vara lättuggat mediemos man vill ha.

I desperata försök att få betalt för sitt arbete sätter koncernerna lås på sina artiklar. Men människor som glatt lägger 250 kronor på ett boxvin ett par gånger i månaden verkar allt mindre sugna på att öppna plånboken för att betala för journalistik trots att en digital prenumeration i dag är billigare än en papperstidning för tio år sedan. Man har vant sig vid att den är gratis.

Har kunden verkligen alltid rätt verkar det på sina håll vara lättuggat mediemos man vill ha. Lätta, roliga och udda nyheter. Virala klipp om berusade älgar, upphittade hundar och lokaltidningsbesvikna konsumenter som lägger ut orden om att behöva betala för vatten på lunchrestaurangen.

Granskningar av landstingsekonomin och kommunpolitiken kräver något riktigt spektakulärt för att läsas av ens en bråkdel så många som klickar på den senaste i en lång rad insändare om langos på en julmarknad eller det senaste bråket mellan sjukhusockupanter och regionpolitiker.

Inte för att detta är oviktigt, det påverkar ju lokalsamhället, men lokaltidningarnas styrka är trots allt att erbjuda helhetsbilden. Du ska kunna läsa morgontidningen och känna att du har koll på både stort och smått.

Vad händer i samhällen som inte bevakas av oberoende medier? Vad händer i samhällen där medborgarna inte orkar bry sig om det finns nån granskning alls av de lokala politiska företrädare de valt? Vad tar över när journalistiken försvinner?