Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖFK-stjärnan i stor intervju om fotbollskarriären och livet i Östersund

/
  • ÖFK-tränaren Graham Potters intresse för den unge nigerianske anfallsspelaren Michael Omoh var så stort att han reste enkom till Borlänge för att träffa honom. Det gjorde stort intryck på Michael, som kände sig viktig och behövd.   – Det fällde avgörandet. Ingen annan tränare skulle troligen göra den resan för att träffa en spelare. Det var väldigt respektfullt, säger Michael.
  • Så här upplever Michael Omoh skillnader i två svenska städer.   – Borlänge och Östersund är ungefär lika stora, men i Borlänge är det mer bymentalitet. Få vågar prata med främmande människor. Det är en ganska kylig stad. Östersund är mer öppen, här kommer människor fram till mig och vill prata, det verkar vara lättare att få kontakt.
  • Michaels styrkor inom fotbollen är kraften, snabbheten och tekniken. Hans svagheter som människa?   – Språk, säger han utan att tveka. Jag har stora problem med språk. Men jag känner att jag behöver lära mig mer svenska och funderar på att gå SFI här i Östersund, säger han.

Michael Omoh lutar sig tillbaka mot den rutiga tapeten på ett av kaffehusen i centrala Östersund. Soft jazzmusik kommer ur högtalarna ovanför honom på väggen.
Han kopplar händerna bakom nacken och säger:
– Jag kan inte vara på en bättre plats i mitt liv och i min fotbollskarriär än vad jag är just nu.

Annons

Regnet vräker ner. Jag tar skydd under halvmånetaket vid Filmstaden och jag stoppar händerna djupt ner i fickorna. Tittar lite mot det nya centralpalats som nu sakta låter täckelset falla inför förvånade och lite undrande Östersundsbor.

Var det så det blev? Lite som det såg ut innan branden, eller hur? Ska det bli kontor?

En lyftarm sveper sakta över stjärntorget och lyfter kollo P6 som seglar mot skyn. Regnet öser verkligen ner.

Då dyker han upp.

En kraftig ung man i keps och trendig Ucla-jacka och mörka jeans kommer emot mig. Våra blickar möts. Ögonen säger att det är han, mannen jag stämt möte med.

Michael Omoh, barfotapojken, fotbollsartisten och smoothiekonnässören. Som dessutom, ska det visa sig senare, är mammas pojke.

Blickar, händer och tankar möts. Vi hukar under regnet och hastar sedan Prästgatan bort och smiter in på ett av kaféerna.

– En stor svart, tack.

– A chai latte, please.

Servitrisen serverar snabbt mitt kaffe och gör sedan i ordning Michaels, vad det nu hette, chai latte? Och jag tänker att jag måste komma ihåg att googla på det sedan, alltså chai latte.

Så slår vi oss ner i en soffa mot en rutig tapet. Under en högtalare som spelar soft musik med kvinnlig jazzsångerska. Michael knäpper lite på sin mobil, jag försöker hitta röstmemon på min. Allt under tystnad. Några troliga studenter sitter vid ett av borden intill med datorer och anteckningsblock, och i ett hörn under en lampa sitter en medelålders kvinna i hatt och bläddrar i några papper.

Jag ber Michael berätta om sitt liv, sina utmaningar och sina mål.

Allt började i Warri.

– Det är min hemstad. Den ligger i södra Nigeria och där växte jag upp med mina föräldrar och mina sju syskon. Vi är fyra flickor och fyra pojkar.

– Så jämlikt!

– Ja, jag tror att de planerade det, hahahaha ...

Warri med sina 370 000 invånare är en fotbollsstad och även Michael visade tidigt talang. Han fick följa med en kamrat från grannskapet till den lokala klubben där han ganska snabbt fick ögonen på sig som en duktig spelare.

– Då i början hade jag inga fotbollsskor. Jag spelade barfota och fick mina första fotbollsskor av en äldre bror. Det var ett par blå Nike, och jag glömmer dem aldrig.

Och så berättar han sin historia, allt medan gästerna kommer och går.

Som 16-åring gav han sig i väg till storklubben Gateway United i västra Nigeria. Han fick kontrakt på ett år, men efter bara några månader strulade det och han fick ingen lön. Då bröt han kontraktet och åkte hem.

– Det var tufft för mig som ung grabb att vistas så långt hemifrån utan pengar, säger han.

Det var första mötet med proffslivet. Det skulle bli några fler försök, men det skulle framförallt bli en resa till Sverige, eftersom Omohs agent i London fått en förfrågan från klubben Dalkurd i Borlänge, som var ute efter en defensiv mittfältare.

Michael åkte och kom dit sent på kvällen 29 mars, och dagen efter spelade han träningsmatch. Direkt efter den matchen bar det iväg till kansliet där han skrev på ett kontrakt.

Han blev sedan kvar i Dalkurd i tre säsonger. I Dalkurd blev han också omskolad av sin tränare Johan Sandahl till forward. Det blev succé direkt. Och förra säsongen gjorde han elva mål och hade nio målpassningar.

När säsongen var över fick han förfrågan från flera klubbar, bland annat Djurgården och Gefle, båda allsvenska klubbar.

Efter att ha tränat med Gefle IF och det strulat till sig i förhandlingarna bestämde han sig för att hitta en ny klubb.

– Graham kontaktade mig. Han åkte ner till Borlänge ända från Östersund för att träffa mig. Jag kände mig behövd. Ingen annan tränare skulle göra så. Vi satte oss och snackade på en kaffebar i staden och jag kände direkt att den mannen ville jag spela för. Jag blev imponerad över hans sätt att diskutera fotboll, hur han ville använda mig, vilka planer som fanns för mig. Jag såg i hans ögon att han ville ha mig, att han var intresserad, och det respekterade jag väldigt mycket.

I december förra året åkte Michael hem till Warri och sina föräldrar och berättade om klubbytet och de blev glada och stolta över sin son.

Och här vill jag berätta om hans stora drivkraft med fotbollen. Den går ut på att skaffa sig en så bra karriär att han har råd att hjälpa sina föräldrar till ett bättre liv.

Han säger:

– Vi är inte en rik familj, och när jag tänker på allt jag lärt mig om respekt och om hur jag ska vara som människa av min mamma, så vill jag ge tillbaka något. Jag skickar pengar till mina föräldrar varje månad så att de kan få till hyra, mat och andra förnödenheter. Det är så jag vill att de ska leva, något som vi inte hade när jag växte upp.

Michael berättar att han redan hjälpt dem att skaffa en bättre lägenhet. De har flyttat från en sunkig allmän lägenhet där de bodde tillsammans med andra familjer med gemensam toalett och dusch till en egen lägenhet med bättre standard.

– Det senaste jag skaffade till dem var ett litet elverk så de kan få ljus i lägenheten. Min stora dröm är att en dag kunna hjälpa dem att bygga ett hus. Det är den stora drivkraften i mitt fotbollspelande.

Och i dag är Michael mitt i den drömmen. Hans drivkraft om att skapa ett bättre liv för sina föräldrar och sin familj förde honom till en liten stad långt uppe i Norden.

Efter ett besök hos familjen i Warri i december åkte Michael i början på januari i år tillbaka till Stockholm dit han kom tunt klädd sent på kvällen den 9 januari. Det var 29 grader, mörkt och blåsigt.

– Jag frös så jag skakade och jag hade bara en tunn jacka.

Han lyckades komma med ett tåg till Östersund och så stampade tåget iväg norrut över hedarna, genom skogarna rakt in i mörkret och kylan, och Michael såg bara till något ljus då och då. Han tittade ut genom tågfönstret och såg melankolin. Han fick en klump i magen.

– Jag satt ensam och tänkte bara, nej, nej, ta mig tillbaka hem!

Efter några ensamma timmar i vagnen stannade tåget vid Östersunds central och Michael Omoh, Östersunds nye anfallsstjärna, hade landat.

– Jag visste ingenting om Östersund som stad och kylan var hemsk och jag var långt hemifrån och jag ville bara tillbaka.

Men Michael stannade. Och han fick skjuts till Östersunds camping där han tillbringade sin första natt i den nya staden i sitt nya liv och dagen efter tränade han med sina nya vänner och lagkamrater.

Och allt blev bra.

– I dag är jag glad för det. Jag kunde inte vara på en bättre plats just nu i mitt liv och i min karriär, jag älskar att vara här, säger Michael.

Jag frågar Michael vart han nu ska ta vägen och han berättar om ett av sina stora intressen, smoothies.

– Jag älskar smoothies, och jag söker ofta efter stans bästa smoothie. Min favorit är en med lemonsmak, säger han.

Så går han då i väg för att ta dagens smoothie.

Mer läsning

Annons