Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sune Persson

/

Min gamle vän Sune Persson, Frösön, har avlidit på Östersunds lasarett efter att hastigt ha insjuknat.

Annons

 

Sune föddes 18 maj 1946 i Västerås av Jämtlandsfödda föräldrarna John och Karin Persson. Under skolåren i Erikslund och Ånge brukade Sune med syster Ulla och föräldrarna tillbringa sommarloven och annan ledighet i Handöl. Fjällbyn Handöl är mamma Karins barndomsmiljö som Sune under sin fortsatta levnad ständigt och gärna återvände till.

Efter avslutad skolgång skaffade han sig en museiutbildning vid Uppsala universitet. Han kom att arbeta vid länsmuseerna i Vänersborg, Östersund och Umeå, framför allt med byggnadshistorisk dokumentation. Under åren i Umeå gifte sig Sune med Ulla Eriksson från Lit och tillsammans fick de år 1983 sonen Jonte. År 1990 gick flyttlasset till hemlänet Jämtland där familjen bosatte sig på Frösön. Sune kom att arbeta som antikvarie vid Jamtli, nu framför allt med de stora föremålssamlingarna. Makarna gick så småningom skilda vägar men förblev goda vänner.

Sune var en person med många intressen, men jazzmusiken var viktigare än allt annat. Under Umeåtiden deltog han aktivt i jazzlivet och arrangemangen kring stadens årliga jazzfestival. Här i Östersund engagerade han sig de senaste åren i Jazz i Jämtland.

Ett annat stort intresse var filmklubbsverksamhet. I Umeå var det Bio Abelli, här i Östersund blev det Folkets Bio, där han gärna körde film de senaste åren. Hans tre Citroënbilar av äldre årgång var en ständig källa till fascination, bryderier och umgänge med likasinnade i Citroënklubben. Sune var också en hängiven biodlare och aktiv i biodlarföreningen. Han hade förtroendeuppdrag i länets HSB-rörelse och var medlem i Jämtlands gille.

Sune var en sällskapsmänniska men inte någon slätstruken dussinmänniska. En vänlig personlighet med en underfundig och ibland drastisk humor. Han var en empatisk person som brydde sig mycket om sina närmaste. Sune och jag hade många år av gemensamma skidturer kring Dalsvallen och Snasahögarna, pratstunder vid köksborden men framför allt av musikupplevelser. Antingen under jazzkonserter eller lyssnande till något ur hans stora skivsamling. Sune kunde inte ta en ton på något instrument, men hans kärlek till musiken var klockren och hans kunskaper om jazzen och dess utövare var enorm.

Hans död kom så oväntat och vi, hans familj, vänner, grannar och tidigare arbetskamrater försöker förstå att Sune är borta. Jag hoppas det finns en plats för Sune i en mild himmel, någonstans ovanför fjälltopparna kring Dalsvallen, omgiven av sköna jazztoner och ett milt surr av Citroënmotorer och vänliga honungsbin.

Sune efterlämnar sonen Jonte, mor Karin och syster Ulla med familj samt förra makan Ulla, släkt och många vänner.

Ove Hemmendorff

Mer läsning

Annons