Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Suggestiv spänning i terapisoffan

/
  • Systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff har skrivit den psykologiska deckaren ”Någon sorts frid” tillsammans.Foto: Fredrik Persson/Scanpix

Det som började som ett hobbyprojekt för de debuterande författarsystrarna Camilla Grebe och Åsa Träff.

Nu ska den krypande spänningsromanen ”Någon sorts frid”, som utspelar sig på en psykologmottagning, publiceras i sju länder och SF har köpt filmrättig­heterna.

Annons

Sommaren 2004 bestämde sig Camilla Grebe för att utmana sitt syskon. Kanske var hon inspirerad av det ljudboksföretag hon då var med och startade, när hon skrev ett inledande kapitel på en deckare och mejlade det till sin lillasyster. Hon ringde Åsa Träff och sa ”Läs, och skriv nästa kapitel.”

Åsa, som enkelt slukar tre böcker i veckan, tillbringade sommaren i deras barndoms sommarhus i Vingåker och var tvungen att cykla in till biblioteket för att kunna läsa sin e-post.

– Vid den punkten hade vi inte en tanke på utgivning. Det var ett hobbyprojekt mellan oss, säger Åsa Träff när vi möts på en uteservering på Djurgården.

Mejlkorrespondensen fortsatte och de skrev ett kapitel var i taget. Mycket har hänt med manuskriptet sedan dess och till deras förvåning hörde flera förlag av sig, bara ett par veckor efter att de sänt in det våren 2008.

I färdig form är ”Någon sorts frid”, som släpptes den 13 augusti, en suggestiv spänningsroman om psykologen och den unga änkan Siri, som hittar en av sina patienter död utanför sitt hus.

Bokens hjältinna har en olustig känsla av att någon iakttar henne och oförklarliga saker börjar ske. Romanen utspelar sig främst på Siris mottagning under terapisamtal med patienterna.

Åsa Träff, som själv är psykolog och påpekar de egna patienternas sekretess, tycker ofta att psykologer skildras på ett stereotypt sätt i litteratur och på film.

– Jag har aldrig läst om eller sett en psykolog som jag kunnat identifiera mig med. Det är ofta batik-tanter eller konstiga och nästan synska kufar. Siri är skör, men stark. Hon är lite stum och reagerar inte på allt som hon kanske borde.

Att de var oerhört olika var länge de enda systrarna Träff/Grebe kunde enas om. Uppväxten i Älvsjö i södra Stockholm var kantad av konflikter och som unga vuxna valde de olika spår.

Camilla utbildade sig till civilekonom och gjorde karriär. Åsa hoppade av gymnasiet, fick barn tidigt och valde först senare psykologyrket.

I dag är de nära vänner och talar i telefon flera gånger dagligen. När de läppjar på var sin kaffe i skuggan i syrénbersån talar de och skrattar i mun på varandra och utstrålar en dynamik. Båda uttrycker sig välformulerat och indignerat. De äger orden.

Att tillsammans skriva en roman, och dessutom på var sitt håll, låter som en snårskog av viljor och vägval. Istället beskriver de sin arbetsrelation som prestigelös och kritiktålig.

– Man kan säga att Åsa skriver verben och jag adjektiven. Det är mycket roligare att skriva ihop för man peppar varandra. För oss är det lättare att skriva ihop än att resa ihop. Då bråkar vi alltid, säger Camilla Grebe och skrattar.

För debutanterna är det överväldigande att bli publicerade, och att rättigheterna köpts av sex ytterligare länder. Dessutom finns goda chanser att Siri blir filmhjältinna.

– SF har köpt en option på filmrättigheterna. Det är jättekul. Vi kanske får samarbeta med en filmmanusförfattare om det väl blir av, säger Åsa Träff.

Sedan en tid skriver de även på en ny bok tillsammans, med samma huvudkaraktärer; Siri och hennes kollega Aina återkommer.

Även denna gång skriver systrarna på var sitt håll, men inför uppföljaren har arbetet blivit mycket mer strukturerat.

– ”Någon sorts frid” hade temat sorg och skuld. Nästa bok tar upp kärleken, och framför allt de svarta sidorna av kärleken. Vad som händer när man inte får den man vill, säger Camilla Grebe.

Mer läsning

Annons