Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storstadsmaktordningen

Annons

I torsdags stod Ragundas kommunalråd Terese Bengard i talarstolen på S-kongressen och yrkade på tystnad. Så här tyst kommer det att vara i min kommun om 100 år om ingen gör något, sa hon effektfullt. Frågan är om Bengard också kan få sitt parti att förstå.

Många kongressmotioner handlar om att landsbygden ska ses som en resurs och partistyrelsen har också visat att de bryr sig om regionala skillnader. Ett exempel är att Jämtlandsdelegationens förslag på formulering, att politiken ska fungera i hela landet, fick plats i partiets framtidskontrakt. Det är en viktig skrivning som förpliktigar.

Socialdemokraterna är inget storstadsparti. De är ett parti som ser att det finns en över- och en underordning – med målet är att bekämpa den. I det nya partiprogrammet är den ideologiska grunden tydlig. Där finns exempelvis könsmaktsordningen, men där finns än så länge inte storstadsmaktordningen. Ändå undrar jag om det inte börjar bli dags att formulera en sådan, för i grunden är skillnaderna mellan stad och land – som snabbt växer i urbaniseringens och kommersialiseringens fotspår – en fråga om både klass och rättvisa.

Att människor ska ha rätt till en fungerande skola, vård och omsorg var än i landet man bor, måste vara utgångspunkten. Alltför ofta får landsbygden och dess folk sitt existensberättigande genom vad den kan leverera i form av energi, råvaror, grödor – sin utvecklingspotential.

Självklart är det viktigt att bidra, men det måste ske under rimliga förutsättningar och inte i form av ohämmad exploatering. I sitt linjetal sa Stefan Löfven stilfullt att samhället ska vara starkt när människan är svag. Det borde också gälla mellan kommuner, när vissa är svagare och andra starkare ska man hjälpa varandra och skatteutjämningssystemet behöver reformeras.

Men det handlar inte bara om att ha rätt till skola, vård och omsorg, utan också om att exempelvis kunskap, forskning, upplevelser och kultur ska värderas lika oavsett var i landet den produceras. Där finns ett problem som visar sig tydligt när man ifrågasätter om det finns rätt kompetens för en statlig myndighet utanför storstadsregionerna, eller om forskning som produceras vid ett universitet på en mindre ort automatiskt anses vara mindre värd.

Terese Bengard har nu sagt att hon ska driva frågan om storstadsmaktsordningen vid nästa S-kongress. Jag tror att det behövs. Den maktordningen påverkar oss och därför behöver den belysas.

Annons