Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storartat norrländskt måleri

/
  • Jan-Anders Erikssons måleri i olja är av den mer storslagna varianten. Målningarna domineras av lysande himlar och ett utsatt ödsligt landskap. Foto: Lars-Eje Lyrefelt
  • Han är känd som

Jamtli. Det är nästan fantastiskt. Här har man levt i Östersund sedan 1985. Och först nu kan man gå runt i en stad och se massor av affischer med Carsten Regilds konst.

Annons
Den svarta glödlampan som symboliserar utställningen "Tänd Mörkret" som hade vernissage på Jamtli i fredags är en "lysande" symbol.
Carsten Regild var en gång på 1980-talet den första konstnär jag intervjuade. Hans konst försvann sedan på 1990-talet lika snabbt som han själv trots att den en gång dominerade så.
Men Carsten Regild är bara en av många lysande konstnärskap som finns med i den suveränt livliga, stökiga och uppfriskande samlingen som bär undertiteln " Inkorrekt kreativitet 1975-1985".
Äntligen! Dels för att Carsten Regilds konst åter dominerar. Men framför allt för att Jamtli nu är fyllt med konst på flera våningar. Det var också på tiden.
Det är över 400 konstverk av mer än 50 konstnärer. Och den 29 november kommer Joakim Pirinen och leder en konstakademi på Jamtli.
Men se "Tänd mörkret!". Åren 1975-1985 var åren före IT och kommersiell teve i Sverige. Den var folkhemmets sista dödsryckningar med punk, synt och svartrock. Bruno K. Öijer var en hjälte, Socker-Conny en annan. Stökigheten, den uppkäftiga tidsandan och den speciella kultursynen finns med.
Ola Åstrand och Ulf Kihlander har gjort ett bra jobb med utställningen som först visades på Göteborgs konstmuseum. Dessutom är det härligt med att utställningskatalogen innehåller ett bra soundtrack på cd med tidstypisk musik. Extra kul med Svart och Östersunds stolthet Caiza Almén.
Lokalt har det tillförts några konstverk till utställningen. De gör varken till eller från för helheten. Kanske skulle man i stället gjort ett eget lokalt hörn med Shit Kids, Peter Lucas Erixons första diktsamling med flera exempel från den aktuella tiden.
I dag klockan 15.00 invigs dessutom utställningen och videoverket "Restore Hope: Se mej!" utanför Jamtli i Östersund. Utställningen är producerad av Riksutställningar och består av videoverk av den turkiske konstnären Selda Asal. Videoverket porträtterar kvinnor i Sverige som tvingas leva gömda på grund av mäns våld, hot och trakasserier. Allt visas i ett mobilt visningsrum. Utställningen pågår endast fram till fredag.
Och helt plötsligt kan man se storartat norrländskt måleri överallt i Östersund. Det finns redan på Ahlbergshallen och hos Galleri S. I helgen var det vernissage för ytterligare två konstnärer.
Galleri Remi
Han är känd som "Jatte", det brukar räcka. Jan-Anders Eriksson från Luleå är tillbaks på Galleri Remi. Hans måleri i olja är av den mer storslagna varianten. Målningarna domineras av lysande himlar och ett utsatt ödsligt landskap. Ibland med en far och en son eller något liknande.
I kontrast till dessa himlar visar han också ett antal emaljer föreställande norrbottniska ödehus. Hus som vill berätta en historia om dem som bott där, deras liv. Och som ibland gör det och ibland bara visar på tidens grymma gång.
"Jatte" själv talar om förvirringen över världens tillstånd, om gemenskap och om de vackra himlarna över Luleå. Men han framhåller också att det inte bara får bli vackert. Det måste blandas upp.
Jag ser ett oerhört skickligt måleri som griper tag. Ibland kanske väl tydligt. Men alltid med eftertanke Och vi som bor här kan känna igen oss. Men han berättar att i andra delar av landet tror de att han hittar på att en ort kan heta Nattavaara …
Bolin & Bastard
Hos Bolin & Bastard möter jag Gudrun Westerlund. Bosatt i Uppsala. Men med tydliga rötter i Arjeplog. Gudrun målar i äggoljetempera.
Målningarna innehåller gärna vatten och snö. Flera fina målningar har ett spännande stående ganska smalt format. Motiven blandar det lugna rofyllda med något mer hotfullt. Vattnet kan vara fullt av lugnt flytande människor för att i nästa målning vara blodrött.
Målningarna har flera bottnar och blandar friskt. I det inre rummet finns en fin trilogi om Gudruns mor som börjar med en liten flicka i snöfall och slutar i en åldrande kvinna med titeln "Hade hon haft orange hatt med spröda vingar".
- Jag gillar vatten. Både rent konkret och i en mer överförd betydelse, berättar Gudrun.
Inte att undra på att hon finns på omslaget till en del böcker, bland annat av Birgitta Lillpers. Och om man vet om det kan man också se en påverkan av asiatiskt konst. Gudrun har arbetat med både kinesisk och japansk konst och själv ställt ut i båda länderna.
Härke
Härke konstcentrum erbjuder också med ojämna mellanrum utställningar. Just nu och en vecka till kan man se Lena Strömbergs utställning "Kärleksvals och morgonrock". Lena lekar gärna med kvinnliga och tjejiga symboler och färger. Så också denna gång. Här finns mönsterpåsar och en liten flicka med rosett. Men jag tycker allra bäst om de stora akrylmålningarna. Där finns ett annat djup och något att bygga vidare på som tilltalar.

Mer läsning

Annons