Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storartad och galen skildring av Ernst Brunner

Annons

Hornsgatan på Söder i Stockholm, som en gång fick sitt namn efter Horns tegelbruk på den södra Malmen, lär vara norra Europas längsta stadsgata. Här drog en gång Drottning Kristinas kröningståg fram.

1 400 år senare är det väl bara Pridefestivalen med regnbågsfanornas folk på uppmarsch som väcker motsvarande rabalder. Allt som utspelat sig däremellan med alla skapande själar verksamma på och kring Hornsgatan - från skalden Stagnelius till sångfågeln Jenny Lind – trängs och kläms i en ny roman av Ernst Brunner med just detta gatunamn som titel.

Mot denna historiska fond låter författaren spela upp några bullersamma, bråkiga tablåer iscensatta av fiktiva nutidspersoner med starkt karikerade drag.

Där finns arkeologen Gus Gustavo, som gräver sig ner genom århundradena i den södra Malmens liv och leverne och där finns den utlevande, expressive konstnären Dressler, som med gränslös aptit och ambition försöker fånga både historia och nutid i sina målningar.

Där finns Hårde Harry med egen tatuerarstudio, som ristar in tidens tecken i sina medmänniskors hud och där finns den militanta feministen Katarina Skare, som under pseudonymen Hexe i Stora Bladet med alla medel försöker tillintetgöra de manliga förtryckarna, särskilt Dressler.

Brunners roman ”Hornsgatan” är en burlesk med hejdlöst farsartade inslag, särskilt när det gäller samtidsskildringen. Sarkasmerna flödar över huvudstadens innetyper och kulturelit, militanta feminister och queerfolk under regnbågsfanorna. Det är grov och skoningslös satir.

Ernst Brunner är en språkkonstnär och i denna bok vet hans ordglädje knappt några gränser när han låter arkeologen Gus Gustavo gräva sig ner i historiens berättarskikt och konstnären Dressler måla samtidens kalabalikscener.

Det är storartat och galet på samma gång.

Mer läsning

Annons