Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor litteratur av Susanna Alakoski

/

”Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på...? Jag läser Susanna Alakoskis roman ”Håpas du trifs bra i fengelset” som en politisk bok i skönlitterär form.

Annons

Författaren gjorde både sensation och succé med sin debut ”Svinalängorna” 2006, där hon drog undan ett imaginärt skynke och visade upp en miserabel uppväxtmiljö i folkhemmet, berättat ur ett barns perspektiv.

I sin nya bok återkommer hon till samma miljö, ett ökänt bostadsområde befolkat av finska invandrare utanför Ystad, men här är stilen mer sofistikerad och berättarperspektivet ett annat. Det handlar om bakgrund, livsvillkor och förhållanden som Susanna Alakoski uppenbarligen känner väl. 

Syskonen Sami och Anni levde med missbrukande, halvspråkiga och rotlösa föräldrar, bärare av sår från flera krig och underlägsenhetskänslor i relation till myndigheter och svenskar.  Det har gått bra för Anni, bokens berättare, medan Sami vandrat från observationsklass, busliv, stölder, narkotikamissbruk, behandlingar, fängelse och nu enligt gängse språkbruk nått sin personliga botten och kommit till insikt.

Anni och Sami träffas efter många år av sporadisk och mestadels misslyckad kontakt under en anhörigvecka. Anni bär inom sig barndomsbilden av sin älskade bror som vacker, begåvad och resursstark. Hur kunde det gå så illa? Hon mår illa av hans tatueringar, knarkarslang och typiska kroppsspråk.

Nyckelord i boken är rastlöshet och rotlöshet. Var Samis rastlöshet skolans sak? Nej. Fritids? Nej.

Nu har Anni en bomb av förtvivlan, upprördhet och raseri inom sig. Hon lyckades utbilda sig till ett socialt yrke och har under åren kämpat tappert för att hålla kontakt med sin bror. En gång har hon mot sin moral hjälpt honom före i kön till behandling. Nu är hon trött, färdig, slut, aldrig mer anhörig. Hjälp dem inte! Det är till ingen nytta, mot drogen är man maktlös. Men orden går som en lavin genom Annis hjärna.  

Susanna Alakoskis språk är bildrikt, skarpt och ironiskt när hon spyr ut socialbyråkratins och kriminalvårdens fikonspråk. Ideologier, trender, teorier och behandlingsmetoder växlar.

På 90-talet sker en ideologisk förskjutning i människosynen. Samhället slutar upp med att söka orsaker och övergår till att betrakta brottslingen som en rationell aktör på marknaden. Den nya principen är att tala om brottets straffvärde istället för brottslingens vårdbehov, en omsvängning som skördar offer.

Med Annis röst frågar Susanna Alakoski hur socialmodet kan vara så blint för fattigarvet och fattiggenen. Var finns forskningen som undersöker vad fattigdom gör med en människa?

 ”Håpas du trifs bra i fengelset” är ett brevcitat och symbol för syskonbarnets oförställda kärlek och beundran för sin morbror. Mellan Sami och Anni finns trots bråk och bitterhet starka band och en längtan efter försoning, som också kommer till läsarens lättnad och tröst.

Susanna Alakoskis roman har förgreningar åt olika håll. Från att handla om trasiga uppväxtvillkor, anhörigas kamp och laddade interiörer från socialtjänst och kriminalvård öppnar den sig mot en diskussion om integration och identitetsskapande.

Susanna Alakoski har mycket att berätta och hon förvandlar sitt stoff till stor litteratur.

Mer läsning

Annons