Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stina Eriksson

Stina Eriksson i Österåsen var värdinnerlig.

Annons

Så vill jag minnas min moster Stina (gift med min mammas bror, framlidne Olle). Hon var en värdinna för oss alla, inte minst vid sina stora födelsekalas jag alltid ville komma till. Resan tur och retur Umeå blev då alltid minnesrik.

Stina var också en värdinna i det lilla och nära, som i sommarstugan i sin mans släktgård i Österåsen. Hennes våffelbakande samtidigt som hon serverade och umgicks med oss i släkten, var en av höjdpunkterna vid besöken.

Samtidigt var hon en innerlig människa som berörde, från alla hälsningar i radion till att hälsa på nära och kära. Det var en innerlighet som smittade av sig och jag är tacksam att ha fått ge lite grand tillbaka under de sista månaderna vid sjukdomsbehandlingen i Umeå.

Vilket hon uppskattade mycket, särskilt utflykterna till vår sommarstuga vid havet i Sörmjöle som hon besökte redan i unga år. Och få träffa de nya släktingarna här, våra barnbarn, som hon med sin släktkärhet noggrant antecknade alla data om.

Mycket av alla möten med moster Stina finns bevarade i bilder och på videofilm, där filmen gör henne extra levande med jämtländskan som påminner om mina föräldrars hemtrakter.

Så för att bevara Stinas minne levande är hon värd att föräras ett eget ord för sin personlighet, med det bästa i att vara värdinna och innerlig, värdinnerlig.

Urban Bengtson, Umeå