Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stig Berg

/

Stig Berg, Östersund, har avlidit 89 år gammal.

Annons

För oss närstående är det smått obegripligt eftersom han varit sjuk i 30 år.

Sjuk, men vital på ett oerhört påtagligt sätt. Han kändes faktiskt odödlig.

Stigs livsglädje var omättlig, hans humor och det man i dag kallar social kompetens var lika självklar som hans matlust. Han kunde prata om paltbröd med fläsk så att man kände hur doften steg från det välstekta fläsket. Och han lagade gärna mat själv.

Stig föddes i Sundsvall, den södra sidan. Den tuffa starten - han kom till världen alldeles för tidigt - kompenserades raskt under uppväxten. Han blev ett, minst sagt, livligt barn.

Grabben från Neptunigatan var så energisk att grannarna kunde be Stigs storebror, Bertil, att ta elektriciteten med sig och gå hem.

Elektriciteten, det var Stig det.

Elektricitet kom för övrigt att bli hans specialitet och livslånga utkomst. Han utbildade sig till elmontör strax före krigsutbrottet.

Den energi Stig bar på fick sitt utlopp i ett antal idrotter. Han tränade i sin ungdom till exempel både tyngdlyftning och backhoppning. Sen blev det motionsåkning på skidor, gärna i fjällen. Från sjuksängen fick han nöja sig med att följa idrott på tv vilket han gjorde med stort nöje.

Militärtjänstgöringen i början av 40-talet och arbetet för AEG förde honom till Östersund och det var där han träffade sitt livs stora kärlek, Ann-Marie.

Som många andra unga par under efterkrigstiden levde de spartanskt. Stig berättade ibland om besynnerliga boendeformer. Hur det var att bo inneboende bakom ett bomullsskynke, om kalla vindsvåningar, om många flyttar och hårt dubbelarbete. Men tiderna blev annorlunda och i mitten av 60-talet kunde familjen Berg flytta till eget hus på söder. Familjen omfattade vid det här laget förutom Stig och Ann-Marie också tre barn, hund och bil.

Nu hade han också bytt arbetsgivare och som civilanställd kom han att bli kvar på A 4 ända fram till pensionen.

Banden med Sundsvall upprätthölls under många år av semesterturer till släktstugan i Fläsian. Men han kände sig lika hemma i Tranviken på Alnön – ett sommarparadis från hans tidigaste barndom.

De många och långa sjukdomsåren tog han med jämnmod. Godmodigheten och humorn lämnade honom aldrig.

Intresserat följde han vad som hände i omvärlden och han hade planer att ta med maka, barn och barnbarn på utlandssemester fast han större delen av dygnet låg fjättrad vid sängen. Den sista resan tog honom istället till en helt annan plats. Men med Stig där blir det helt klart ett mycket roligare ställe.

Stig efterlämnar maka, barn och barnbarn.

Maud och Torgny

Mer läsning

Annons