Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sten Lindgren

En av fjällturismens stora personligheter har gått ur tiden. Sten Lindgren, Snebacken, Tärnaby, avled på fredagskvällen i sitt hem, 77 år gammal.

Annons

Närmast efterlämnar han hustrun Karin och döttrarna Britta boende i Umeå och Titti boende i Falun, med familjer.

Sten Lindgren föddes i Karlstad men hans liv formades tidigt till en besjälad resa i klassisk fjällturism grundad i ett helt enastående intresse för den svenska fjällvärldens mångfald. Hans far var yrkesverksam inom Svenska turistföreningens verksamhet vilket var den plattform han hade tillsammans med Karin från att vara föreståndare till ledsagande företagare. Det var i Grövelsjön han började stå på egna ben som turistman. Det fortsatte som nygift i Abisko i början på 1950-talet. 1954 kom paret till Borgafjäll där en lavintragedi kom att prägla hans fortsatta fjällsäkerhetstänkande, på senare tid bland annat som ordförande fjällräddarnas förening. Som exempel på sin universella handlingsförmåga gipsade han gästernas benbrott under tiden i Borgafjäll med Doroteadoktorns goda minne. Sedan följde tre år i Kittelfjäll innan han 1964 landade i Västansjö i Tärna där han blev egenföretagare med stugby och restaurang fram till pensioneringen då villan i Snebacken byggdes och självklart med en magnifik utsikt från vardagsrummets panoramafönster.

Sten Lindgren ville ge sina gäster merupplevelser och otaliga är de dagsturer i ur och skur som han tagit med sig gästerna upp på toppar och genom dalar, en omsorgsturism som är svår att hitta motstycke till i dagens mer statiskt kommersiella utbud.

”Kommer du förbi oss på fjället så vet du att den sotiga kaffepannan alltid är redo”, var hans stående inbjudan.

En av hans stora missioner på senare år var att skapa förutsättningar för en ordnad skotertrafik med skoterutbildning och skoterleder. På mer eller mindre eget bevåg gjorde han skoterkartor och drog miltals med skoterleder som han ville kalla allemansleder vilka består och brukas i Tärnafjällen. Han rasade mot buskörningen med skoter och kunde använda sig av ett ganska burdust språkbruk i vissa sammanhang som medförde att han inte var helt oomstridd. Tempot var högt från morgon till kväll och någon riktig pensionsstämpel satte sig aldrig på honom.

Men det fanns hjärta, värme och god omtanke för allas och naturens bästa i hans livsverk som även hade vingar visualiserat i det lilla sjöflygplanet som var frukten av ett flygintresse alltsedan segelflygcertifikatet i 15-årsåldern. Älgjakt med bland annat en nedlagd älg direkt från sovsäcken i det fria var ett annat intresse liksom alla timmar i snickarboden.

”Jag har levt ett bra liv utan att behöva ångra särskilt mycket så jag kan förlika mig med mitt öde”, sa han till sina vänner när beskedet kom för några månader sedan att han drabbats av en obotlig sjukdom.

Sven Mikaelsson

Mer läsning

Annons