Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Statens flyttskräck är stor

Innan landsbygdskommittén ens hade offentliggjort sitt förslag började protesterna komma mot en flytt av 10 000 statliga jobb från Stockholm.

Folkhälsoinstitutet i Östersund nämns ofta som exempel på hur dyrt och dåligt det är att flytta en myndighet. Det beror på att Riksrevisionen beräknat att kostnaden för att utlokalisera myndigheten till Östersund 2006 blev 1,1 miljoner per arbetstillfälle.

Men det är ett snävt sett att se på saken. Det finns ett symbolvärde i statens närvaro ute i landet som inte går att mäta i kronor.

Flytten av Folkhälsoinstitutet var till stora delar en framgång. Myndigheten tappade visserligen erfarenhet när bara fem anställda valde att flytta med, men den utarmning av kompetens som somliga trodde skulle få folkhälsan i Sverige att sjunka, uteblev helt.

Utbildningsnivån steg faktiskt i och med flytten från Stockholm. Det blev rusning till tjänsterna och dubbelt så många i den nya personalstyrkan som i den gamla hade forskarutbildning. Hälften var nyinflyttade, många av dem unga. Medelåldern på myndigheten sjönk med 12 år.

Tillflödet av kvalificerade tjänster satte i gång en rotation som förbättrade arbetsmarknaden även för de akademiker som redan fanns i Östersund.

Att Folkhälsoinstitutet efter några år fick stora problem med arbetsmiljön och senare delades upp och fick sitt huvudkontor i Stockholm är en annan historia. En slutsats som Statskontoret har dragit är att regeringen måste peka med hela handen om de vill att myndigheter ska ta regionala hänsyn i sina lokaliseringsbeslut.

Det gäller bland annat krav på att ledningen ska finnas på plats. Om generaldirektören med sin stab tillåts styra sin myndighet från en filial i Stockholm kommer filialen ofelbart att börja växa och förvandlas till ett huvudkontor. Det var det som skedde med Folkhälsoinstitutet.

Stockholm tycks ha en magnetisk dragningskraft på statliga verk och myndigheter. Den dragningskraften kan bara regeringen bryta med tvingande regelverk och beslutsam politik.