Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Staffan Medalen

/

Ett par veckor efter sin 91-årsdag somnade pappa stilla in i hemmet i kretsen av de närmaste efter en längre tids sjukdom.

Annons

Tack vare god omvårdnad in i det sista av hustru, hemvård och hemsjukvård kunde pappa avsluta livet hemma som han önskat.

Pappa föddes på gården Svensta som näst yngst i syskonskaran med två bröder och två systrar. De första åren kom han mestadels att tillbringa hos sin mormor på familjens andra gård i Säter, något som kom att påverka honom mycket. I ungdomen följde han med stort intresse yngre brodern, Frithiofs framgångar på löparbanor och skidspår. Han spelade själv fotboll och var med om att föra upp Bergs IK till division två.

Tillsammans med äldre brodern Thord-Erik, deltog han som frivillig i finska vinterkriget. Han höll sedan kontakten med några finländska vänner resten av livet.

Ännu inte fyllda 24 år blev pappa erbjuden att förvärva en av föräldrarnas gårdar, då de ansåg det för betungande att driva bägge. För pappa var valet självklart och från 1942 var han bonde i Säter. Han gifte sig med stora kärleken, Judit och de kunde vid pingsthelgen i år fira 60-årig bröllopsdag. Pappa var en typisk så kallad föreningsman. Tillsammans med barndomskamraterna, Evert Persson och Reinhold Svedin bildade han Säters vägsamfällighet och de byggde en rejäl väg till byn. Han ansåg att älgjakten bäst bedrevs i samverkan och drev på inrättandet av ett jaktvårdsområde, där han blev ordförande i 40 år! Tidigt engagerade pappa sig i den lokala RLF- (senare LRF)avdelningen, han var medlem i över sjuttio år. Erfarenheterna från ungdomsåren, då böndernas virke prissattes högst godtyckligt av bolagen satte djupa spår. Han blev därför mycket engagerad i skogsägarrörelsen och var med om att bilda Bergs skogsbruksområde och blev dess förste ordförande.

På länsplanet kom han som ung in i slakteriföreningens styrelse och blev efter några år ordförande. Ett ordförandeskap han innehade framtill fusionen då NNP bildades. I tiotalet år kom han att ingå i NNP:s styrelse. Att NNP motarbetades av mäktiga riksorganisationer och aldrig kom att bli som tänkt, blev pappas största besvikelse som förtroendeman. Det sista tyngre styrelseuppdraget var som ordförande i den lokala Föreningsbanksstyrelsen. Umgänget i den styrelsen och med personalen kom han att värdesätta mycket, han var mer tvivlande inför bankens senare förvandling. Under sin verksamma tid hade pappa också politiska uppdrag inom kommun och landsting.

Vi barn minns pappa som en varm familjefar, inte minst vintrarnas skidturer tillsammans med hundarna. De avslutades alltid med en rejäl utförslöpa, pappa var jämt modigast! Det är fina minnen!

Mer läsning

Annons