Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vad gör jag egentligen, jag har ju inte nått mina drömmar"

/
  • Erika Wiklund Kinsey är tillbaka på friidrottsscenen. I helgen fightas hon om en biljett till EM i Zürich vid SM i Umeå. Höjden som krävs är 1.90.
  • Erika Wiklund Kinsey bor numera i USA där hon studerar på college.

Erika Wiklund Kinsey, 26, trodde att friidrott var ett passerat kapitel när känslan kom smygande.
– Jag tänkte "vad gör jag egentligen, jag har ju inte nått mina drömmar".
På lördag ligger en EM-biljett och väntar på 190 centimeter. Näldentjejen är tillbaka och var så säker – det är inget gästspel.

Annons

Mycket har hänt i Erika Wiklunds liv de sista åren. Sedan den 2 juli heter hon till exempel inte Wiklund i efternamn, utan Kinsey.

– Jag gifte mig med min amerikanske pojkvän, men det var svårare än jag trodde här i Sverige att byta efternamn. Det är nästan mer byråkrati än i USA. Men du får skriva Wiklund Kinsey så länge.

I januari i år flyttade hon till Warrensburg, Missouri. En liten stad i den amerikanska mellanvästern med drygt 18 000 invånare. Där studerar hon på college och satsar återigen stenhårt på friidrott.

– Jag har hittat glädjen igen och känner mig mer harmonisk som människa. Dessutom har jag en ny tränare i USA som har hjälpt mig mycket, och jag känner att jag har gått framåt både fysiskt och tekniskt, säger hon.

Det var nog en smärre chock för många i friidrottssverige när det dök upp ett resultat från USA mitt i smällkalla vintern, i februari i år. Erika Wiklund Kinsey hade hoppat 1.88 på en tävling i Joplin, Missouri och placerade sig som näst bästa svenska i årsstatistiken bakom Emma Green.

– När jag la av med höjdhopp var det många som tjatade på mig, som tyckte att jag kastade bort min talang. Det var lite jobbigt. Jag var ju tvungen att göra det där för mig själv.

Hon tog en paus 2009, året efter att hon hade hoppat 1.91 och två år efter guldet på junior-EM.

– Det gick inte, rent mentalt. Det hade blivit för mycket friidrott. Ett tag åkte jag inte ens in till staden för att jag var rädd för att bli trött i benen inför ett pass. Det gick till överdrift.

Hon flyttade till Norge, tog upp barndomsporten ishockey igen, och spelade faktiskt i den högsta norska ligan. Och så gjorde hon andra, helt vanliga saker, som tidigare hade försakats.

– Men sen började jag tänka allt mer på friidrott... till slut varje dag. Jag hade inte fått ut det jag ville. Jag tänkte "vad gör jag egentligen, jag har ju inte nått mina drömmar". Jag kände att jag hade betydligt mer att visa inom friidrott.

Hon smög i gång försiktigt och tävlade mest på skoj, men nu är blicken fast och klar. OS i Rio 2016 är det stora målet.

– Jag måste göra ett försök till medan jag kan.

Årets sommarvistelse i Sverige har bara handlat om en sak – att ta sig till EM. Sista chansen blir nu på lördag vid SM i Umeå. Biljetten ligger på 1.90. Hon tog "bara" 184 centimeter vid en tävling i Trondheim förra helgen, men känner att högre höjder finns där.

– I kroppen känns det som det finns där, men det är så mycket som ska stämma. Det är sista chansen att nå EM, så det är allt eller inget. Jag tror på det.

Hon ska också tävla i tresteg. Ja, Erika Wiklund Kinsey har faktiskt distriktsrekordet i den grenen med 12.99. Hoppet kom i Gävle tidigare i juli och är det tredje bästa i Sverige i år.

Mer läsning