Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sossarnas grunder ­ – en valvinnare

Annons

Socialdemokraterna i Sverige är hårt pressade av valförlusten. En ny ledare är en sak. Många sossar talar också om behovet av förnyelse. Men vad man då menar verkar kunna betyda lite vad som helst. Det får det inte betyda om valet 2014 ska kunna vinnas.

Det gläder mig därför att jag finner en bra utgångspunkt i valanalysen från den s-märkta Kriskommissionens valanalysgrupp. En nyckelmening är som jag ser det följande från sidan 40 i rapporten: ”Vår viktigaste tillgång som parti är att människor i allmänhet resonerar som vi i välfärdsfrågorna. De vill ha skatt efter bärkraft och välfärd efter behov. De är beredda att betala höga skatter om de får offentliga tjänster av hög kvalitet och ett gott försäkringsskydd. De vill ha ett samhälle som bygger på rättvisa och jämlikhet, och de vet mycket väl att ett sådant samhälle också är mer framgångsrikt än ett orättvist och ojämlikt samhälle.

De vill inte leva i ett Sverige där klassklyftor, social utslagning och segregering bara växer, för de vet att ett sådant samhälle blir otryggt och obehagligt.”

Om de som talar om ²förnyelse² står för den beskrivningen, blir jag inte lika oroad som när man hör andra tala om partiets överdrivna ”fixering vid trygghet”.

Frågan som uppstår blir varför en majoritet ändå valde de borgerliga, som trots Nymoderata försök att låta som sossar, de facto driver en helt annan dagordning.

Rapporten diskuterar kort sossarnas långsiktiga nedgång, men korrigerar valanalysen efter valet 2006, genom att peka på att det då trots allt var en knapp valförlust och inte det skifte sossarna nu har att tackla.

Man ser problemen med det rödgröna samarbetet som hade en negativ, men säger man, inte avgörande effekt på opinionen. Ledarskapet berörs bara flyktigt.

Partiledaren har redan aviserat sin avgång. Men det är självklart en faktor att räkna med.

Till det läggs valårets missar. Man pekar ut bensinskatt och fastighetsskatt som sänken i opinionen, men tror inte att förmögenhetsskatten blev ett problem. Det tror jag är fel. För ofärdiga förslag går bra att skrämmas med.

Sen pekar man på att den dyra pensionärsskattesänkningen överskattades. Det är lätt att konstatera i efterhand. Det stora problemet med den var att det gick  stick i stäv med grundhållningen ”välfärd går före skattesänkningar”. Tyvärr tar analysen inte upp den dåliga kompromiss om vinster i välfärdssektorn som i mina ögon strider mot huvudbudskapet i citatet ovan. Men som helhet känns analysen som ett steg i rätt riktning.