Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sopberget är deras jobb

Det som tidigare betraktades som värdelöst skräp är i dag en resurs. Gräfsåsens avfallsanläggning utanför Östersund tar varje år emot drygt 56 miljoner kilo sopor. Men bara en bråkdel läggs på tippen. Det mesta återvinns som material eller energi.

Annons

Avfallsanläggningen på Gräfsåsen har använts som soptipp sedan 1973. På den tiden lades alla hushållssopor i en enda stor hög.

– Allt hamnade här. Batterier, metall, förpackningar, precis allt, berättar Catrine Edlund som jobbar på Östersunds kommun med information om sophantering och sortering av avfall.

Hon står på det gigantiska berg av sopor som bildats under åren och blickar ut över Gräfsåsens avfallsanläggning. Ett 30 hektar stort område. Under henne ligger sopor från perioden 1973 till 2008 då kommunen slutade lägga avfall i högen. Sopberget är i dag Östersunds femte högsta punkt.

Nu för tiden är det bara en bråkdel av alla sopor som kommer till Gräfsåsen för slutlig förvaring. Det handlar då om material som inte går att återvinna på ett bra sätt.

– Vi har anlagt en ny tipp som fylls upp med sådant som inte går att återvinna. Trasigt glas, porslin, gips och mineralull, berättar Catrine Edlund.

Men tyvärr är det inte bara de här fyra materialen som hamnar på den nya tippen. För även om Östersundsborna är bra på att sortera sopor så blir det ofta fel när det handlar om just restavfall, eller "sopor till soptipp" som det också kallas.

– Allt som kommer hit är inte sorterat på rätt sätt. Det finns ett problem med de här behållarna som finns ute i soprummen. När folk inte riktigt vet hur de ska sortera så hamnar det lätt i just den containern, säger Göran Henriksson som är renhållningsingenjör på Östersunds kommun.

Trots att det blir en del fel när det handlar om restavfall så sorteras och återvinns nästan alla sopor som produceras i Östersunds kommun. För 20 år sedan dumpades 23 000 ton hushållssopor varje år på Gräfsåsens avfallsanläggning. Förra året var det bara 1 600 ton som hamnade på tippen för slutlig förvaring.

Anledningen till minskningen är förstås att människor har mer kunskap och större möjligheter att sortera sitt avfall. Men det var inte så länge sedan sorteringen började ta fart på allvar. På 1980 talet började allt mer miljöfarligt avfall att sorteras. År 1994 kom ett regeringsbeslut att förpackningar och tidningar skulle sorteras för återvinning. I Östersund började utsorteringen av matavfall 1997.

– Om man ska sortera bara en sak så är det miljöfarligt avfall man ska börja med. Och Östersundsborna är duktiga på det, säger Catrine Edlund.

Förra året producerade hushållen i Östersunds kommun 1 266 ton miljöfarligt avfall. Den allra största delen, 1 027 ton, var elavfall.

– Mängden elavfall har i stort sett gått rakt upp de senaste åren. Folk byter ut sina prylar mycket snabbare än tidigare. Det gäller även vitvaror som kommer hit så gott som nya ibland, säger Göran Henriksson.

Trots att det kommer en hel del saker till Gräfsåsen som är hela eller lätta att reparera så får inget sparas. Göran Henriksson berättar att det är strängt förbjudet för de anställda att ta hem saker som slängts.

– Det första vi frågar när det är anställningsintervju är om den som söker jobbet är prylsamlare. Svarar de nej så kan de få jobbet, skojar Göran Henriksson men förklarar att det faktiskt är den som lämnar sopor ifrån sig som ska avgöra om någon annan ska få dra nytta av dem.

Den som vill att en pryl ska kunna återanvändas kan lämna den i en speciell kur på återvinningscentralen. Sakerna tas senare om hand av Röda korset, Frälsningsarmen eller Pingstkyrkan förklarar Catrine Edlund.

Det mesta kan alltså återvinnas men det finns olika typer av återvinning också. Återvinning av material anses vara bäst ur miljösynpunkt. I andra hand kommer återvinning av energi. Från Östersunds kommun skickades förra året 345 lastbilslass brännbara sopor till Sundsvall. Men om Östersundsborna sorterade bättre skulle antalet kunna gå ner till cirka 220 lastbilslass per år.

– Om vi är duktiga på att sortera miljöfarligt avfall så är Östersundsborna mindre duktiga på att sortera förpackningar, tidningar och matavfall, säger Catrine Edlund.

Att skicka sopor till Sundsvall kostar kommuninvånarna cirka 8 miljoner kronor varje år berättar Göran Henriksson.

En svag lukt av sopor ligger hela tiden över Gräfsåsen. Den kommer från en annan sorts återvinning, en process där Östersundarnas kompostsopor ska bli jord som kan användas i för odling. Men det är inte bara personalen på Gräfsåsen som arbetar med den här typen av sopor. Matavfallet drar även till sig hundratals fåglar som gärna snor åt sig av godsakerna.

– Det händer att de tar med sig plastpåsar och annat som skräpar ner lite i skogarna runt ikring, säger Göran Henriksson och berättar att man tidigare försökt jaga iväg fåglarna med regelbundna skrämselljud men att fåglarna snabbt lärde sig att ljudet inte innebar någon fara.

Sopsortering och hantering av avfall är ett område där det händer nya saker hela tiden. Och en av anledningarna till att det är ett intressant område att jobba inom.

– När jag började jobba med det här 1983 så tänkte jag att det skulle bli något år eller så. Men jag är kvar fortfarande. Man tänker varje år att det inte kan förändras så mycket mer. Men det kommer alltid nya saker, säger Göran Henriksson.

Annons