Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sonic Youth: ”The eternal”

/

(Matador/Playground)

Annons

Betyg: 4 Med anledning av en viss konstutställning i Malmö har Sonic Youth betydelse för samtidskonsten lyfts fram. Det skiter jag högaktningsfullt i.

Sonic Youth har för mig alltid varit ett skönt larmande rockband som visserligen haft sina toppar och dalar men som ändå vet hur man gnider en gitarr för bästa rundgång. Och frågan är om inte bandet är inne i sin bästa och mest kreativa period någonsin med ytterligare en stark platta levererad.

Det lugna kontrollerade stöket från förra skivan ”Rather ripped” utvecklas ännu mer på nya skivan ”The eternal”. Gruppen verkar ha hittat hem till en stil där det ungdomliga tokbrölet visserligen får sin plats men det sitter fast i strama tyglar hos gruppens medlemmar.

Och i stället plockas New York-arvet upp än mer, och förvaltas till en skön blandning där man hela tiden hittar små referenser till tidigare storheter som Velvet Underground och Television.

Och till det melodier som man får leta efter ett tag men som finns där i all sin härlighet.

Det innebär inte lika mycket ångest att ta sig igenom ett Sonic Youth-platta längre. Den där kliande känslan i ryggmärgen av för mycket fulhet och avantgardism gör sig inte heller påmind.

Sonic Youth har blivit lätta – i positiv mening.

Mer läsning

Annons