Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Solveig Funseth-Hjelmquist

Annons


Stockholm

Pianisten Solveig Funseth-Hjelmquist har avlidit i en ålder av 73 år. Hennes närmaste är systern Doris Larsson och systersonen Carl-Henric Lindholm med hustru Maria och dottern Helena Lindholm. Solveig Funseth föddes i Stockholm men kände sig starkt förbunden med föräldrarnas jämtländska hemort Strömsund, som de lämnade ett par år före Solveigs födelse. 

Efter många framträdanden i flera länder ledde Solveig Funseth under 19 år ”Musik på Karlberg”, en serie om tre sensommarkonserter där hon tillsammans med andra musiker skänkte publiken en oförglömlig upplevelse under mörknande kvällar. Vid årets första konsert den 29 augusti hyllades hon för sin musik och sin oegennyttiga verksamhet av Kjerstin Dellert, som själv mottog Coristapriset 2010. Detta pris till ”svensk musiker som länge och framgångsrikt verkat inom och utom Sverige” initierades 2003 av Solveig Funseth till minne av hennes make, läkaren Ulf Hjelmquist, och har tidigare förärats Tor Ahlberg, Sixten Ehrling, Ingvar Wixell, Erik Sedén, Lars Brolin/Nils-Erik Sparf, Bernt Lysell och Margareta Hallin. 

Solveigs lyckosamma liv vid klaviaturen började i 11-årsåldern och utvecklades så snabbt att hon redan som 15-åring togs emot av den berömde pedagogen Gottfrid Boon. Senare lärare var Hans Leygraf, Ania Dorfman vid Juilliard School i New York och – under många år – Tor Ahlberg. Genom denne kompositör och pianist tillhörde hon femte generationen av lärare-elev med Frédéric Chopin som anfader. Till honom, som sades kunna få samma ton att ljuda på 20 sätt genom olika anslag, var hon en värdig musikalisk ättling. Med sin livserfarenhet och sitt varma hjärta kunde hon framföra även ångestladdade stycken utan att ofreda lyssnarens hörsel. 

I Solveigs första skivinspelning, ”En svensk romans” med musik av bland andra Emil Sjögren och Adolf Wiklund, röjer sig den kärlek till romantiken som präglade hennes väsen. Med sitt långa ljusa hår förblev hon ungdomligt vacker, en vänlig huldra med stamträd i Jämtlandsskogarna. Där föddes hennes känsla av samhörighet med norska Agathe Backer-Grøndahl, en av sju tonsättare från 1800-talet och tidigt 1900-tal som tolkas på cd:n ”Women Composers”. Emedan den tidens kvinnor sällan fick sin musik publicerad, föregicks inspelningen av idog forskning i svenska och utländska bibliotek. ”Till tröst, glädje och inspiration” lyder titeln på Solveigs sista cd från 2006 med Chopins Nocturne nr 2 som inledning, varpå följer musik av Liszt, Schubert, Debussy och till sist ett utdrag ur Wilhelm Stenhammars Sensommarnätter.  

Två flyglar delade Solveigs musikaliska liv och hennes vackra, rymliga bostad: en Steinway från ungdomens dagar och en Bechstein, som år efter år fick följa henne till Karlbergs slott och klinga samman med Rikssalens behagliga akustik.

Eva