Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solveig Cronsten

/

Annons

Solweig

Cronsten

Lit

En lång, grå månad har gått sedan vår älskade mor, maka och vän lämnade oss. Hon avled efter några dagars sjukdom på Östersunds sjukhus i en ålder av 70 år.

Solweig föddes i Södra Söre där hon växte upp med föräldrar och två bröder. Hemmet var alltid öppet för släkt, vänner och grannar. Efter genomgången folkskola började hon redan som 14-åring att tjäna andra, ”i familj” som det hette. Efter den stora stormfällningen 1954 bodde familjen i södra Dalarna ett år där man drev åkerirörelse.

Hon studerade vid Hola folkhögskola, varefter hon arbetade inom sjuk- och äldrevård, först en tid vid Kung Karlsgården i Kungsör, därefter många år vid Östersunds sjukhus. Hon studerade även vid Komvux på 80-talet efter att hon slutat arbeta som hemsamarit.

Hon träffade sin Åke och de gifte sig 1963. De flyttade två år senare till en fastighet nära föräldrahemmet i Lit. Där fick deras tre barn en härlig uppväxt nära naturen. Tyvärr drabbades hon tidigt i livet av sjukdom som orsakade svår värk och senare tvingade henne att sluta med det arbete hon var så väl skickad för. Nu ägnade hon de sina största omsorg, ställde alltid upp för dem när det behövdes och engagerade sig i barnen och barnbarnens väl. Under föräldrarnas sista år ägnade Solweig stor omsorg åt dem under deras sjukdomstid. Hennes varma hjärta omfattade även alla husdjuren, blommorna i hemmet, och småfåglarna.

Handarbete, korsord och läsning - där fann hon stor glädje. Hon hade också många vänner i Reumatikerföreningen i Östersund och Fibromyalgigruppen, där hon aktivt deltog.

Familjen semestrade under många år runt om i Skandinavien. Under senare år gjorde hon och Åke många resor till varmare länder.

Solweig var en glad, varmhjärtad och ärlig person, en god och trogen vän.

Saknaden är stor för Åke, barnen Michael, Pia och Jörgen, och inte minst de fyra barnbarnen som älskade sin farmor och mormor. ”Hon var bäst”.

I tacksamhet för hennes liv unnar vi vår Solweig vila och ro. Att hon, som vi sjöng i psalmen Blott en dag, ”nått det goda land”.

Mer läsning

Annons