Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snabbast, räcker det?

En skidsprinter måste vara naturligt snabb. Det är Teodor Peterson. Ingen slår honom i starten. Från spets går det också kontrollera fältet i ett sprintheat. Där har han sin styrka. Sen gäller att den extra uthållighetsträning han utsatt kroppen för de senaste åren ger full effekt på OS. Banan i Sotji är nämligen tuff värre, mer ett uthållighetsprov än något annat.

Annons

Som 25-åring gör Teodor Peterson sitt andra OS. I Vancouver firade han inga framgångar. Nu vill han mer. Gärna både individuellt och i parsprint, men konkurrensen hårdnar.

Själv är han i stadig utveckling men eftersom sprintgrenen parallellt verkar gå mot längre och mer brutala banor, är han en smula osäker om sin egen kapacitet.

– Om du frågat mig för två år sedan om OS-målsättning hade svaret varit givet: Medalj. Nu vet jag vad som väntar och det blir inte lätt. Allt måste klaffa som dagsform, skidpreparering och positionering i heaten. Då kan jag nå final och väl där är allt möjligt, säger Teodor när han dagen efter SM-segern i Umeå står hemma i Östersund och packar fem kollin inför OS-äventyret.

Ett äventyr där nästan två veckors laddning på hög höjd i italienska alperna ska ge formen den där sista lilla kicken åt rätt håll. Han åkte till lägret med god tillförsikt. SM-sprinten i födelsestaden Umeå gav mersmak. Där lekte han med motståndet och vann för tredje året i rad.

Som barn fanns skidåkningen där tidigt. Någon specialisering var det ändå inte frågan om. Orientering, innebandy och fotboll var minst lika spännande. Men mycket utevistelse har fritiden alltid handlat om för hela familjen hemma i Umeå som består av mamma Tina, pappa Jonas och två år äldre storebror Lukas.

När det efter nian var dags att välja spår inom idrotten blev det ändå längdskidor. Han bytte Umeå mot Järpen i västra Jämtland. Ett val han aldrig ångrat.

– Jag gick fyra år på skidgymnasiet och stortrivdes. Ingen hets, utan där fick alla utvecklas i sin egen takt. Det var bra för mig. Gnistan fanns där hela tiden.

I vårt samtal återkommer just ordet gnistan som en röd tråd. Det måste vara kul och inte tråkigt, speciellt med träningen. De senaste säsongerna har han legat runt 700 timmar per år i volym, men valt att inte spänna bågen hårdare. Än en gång därför att gnistan måste behållas.

– Om jag lägger på 100 timmar ytterligare är risken för leda uppenbar. Trivseln är viktig för mig, alltså ligger jag kvar på nuvarande träningsdos, menar han.

När Teodor inte tränar eller tävlar umgås han med sin sambo Sanna Hallberg eller när det är säsong, fiskar eller jagar. Jakten har blivit ett intresse sedan han kom in som medlem av familjen Hallberg i Klövsjö.

På bästa plats i tv-rummet i våningen i Östersund hänger numer också ett maffigt älghorn. Teodor ler med hela ansiktet när han berättar storyn bakom hur 21-taggaren fälldes en höstdag 2012.

– Min första älg bara kom och jag sköt två skott. När svärfar Krister såg den fällda bjässen blev han något avundsjuk. Han som jagat i alla tider och inte har varit i närheten av att fälla en sådan tjur och jag som hade sådan premiärlycka.

Friluftslivet är andningshålet vid sidan om skidåkningen. Här nämner han gnistan och glädjen än en gång. Det måste finnas annat också som bryter av, som exempelvis nyligen införskaffade jämthunden Toy.

Under gymnasietiden formades han successivt till en duktig sprinter, naturligt snabb som han är i sina gener. Framgångarna lät inte heller vänta på sig. Under säsongen 2011-2012 klev Teodor fram som skidvärldens främste på kort distans. Från ingenstans chockade han alla inklusive sig själv genom två delsegrar i Kuusamo och Moskva, åtta pallplatser och den totala slutsegern i världscupens sprintdisciplin.

Teodor är kvar där på hög världselitnivå. Men utmanarna är flera nu än för något år sedan. När banorna dessutom har en tendens att bli både längre och topografiskt mer utmanande, gynnas numer åkare som är mer duktiga över längre distanser.

Han nämner trion Dario Cologna, Petter Northug och Marcus Hellner som möjliga medaljörer när sprinttävlingarna avgörs i Sotji. Detta trots att alla tre har haft knackiga inledningar på säsongen. Ryssarna blir inte heller att leka med, tror han.

Själv har han måst lägga om träningen inför Sotji. Satsat mer på långa intervaller för att nå ökad uthållighet. Explosiviteten finns redan. Den behöver därför inte så mycket extragnuggning.

Skidåkare på världsnivå behöver förstås bollplank för både teknik och annan form av träningsdiskussion. I Teodors fall var det Richard Grip som formade honom under gymnasietiden i Järpen. Sen tog norrmannen Arild Monsen över under fyra år och nu är det åter igen Grip, som gått från gymnasietränare till svensk förbundskapten.

En nyckel till Teodors framgångar känns också vara hans starka hälsa. Han blir sällan sjuk och behöver därmed få dagar av rehabilitering som stör träningsrytmen. Hittills har han kunnat planera sitt tränande och sen i princip genomfört det mesta med bara smärre justeringar.

Framtiden efter Sotji som skidåkare på heltid sträcker sig fram till och med hemma-VM i Falun 2015 och ytterligare ett mästerskap i Lahti året därpå. Däremot OS 2018 känns långt bort.

Återigen tar han upp glädjen och gnistan som inspirationsfaktor.

– Så länge den finns är det inga problem, men om jag skulle göra ytterligare en satsning mot ett tredje OS blir det i så fall mitt sista. Jag kan inte tänka mig en längre karriär än fyra år till, som längst, tillägger han.

----------------------

FAKTA: Teodor Peterson

Ålder: 25

Klubb: Åsarna IK

Bor: Östersund

Tävlar i OS: Skidor sprint 11 februari

Främsta meriter: Vann världscupen i sprint 2011-2012. Har tagit tre delsegrar i världscupen i Kuusamo, Moskva och Liberec. Svensk mästare i sprint 2012, 2013 och 2014. Var nionde man i Vasaloppet 2011 på tiden 3,53, knappt två minuter efter vinnaren Jörgen Brink.