Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Snabba kast inger inte förtroende

Annons

Frågan hur resultatet i EU-valet ska hanteras förbryllar de stora partierna. På torsdagen i Almedalen var Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt tillbaka vid valnattens varningar om en vänstersväng hos oppositionen. Fast då som nu talade han förstås inför sina egna.

Den fråga han funderar på är nog snarare risken för det som ser ut som en vänstersväng i opinionen.

I varje fall är det svårt att se de borgerligas totala omsvängning vad gäller nya snabbtågsjärnvägar som annat än en anpassning till vad man tror är populärt i den nu starka rödgröna opinionsvinden.

Fast ärligt talat har jag svårt att tro att sådant påverkar opinionen i någon större omfattning. Därtill är tidshorisonten 2018-35 alltför lång och finansieringen alltför osäker.

En och annan lär nog också förvånas över fräckheten. När Anders Borg (M) framträdde i går var det som om inget nytt hade hänt. Samme Borg som 2007 sa att Sverige var överinvesterat i järnväg, säger nu till TT: Det är rätt uppenbart att vi behöver nya stambanor.

Det är förvisso bra att de borgerliga ser behovet. Men finansieringen låter svajig. Det är svårt att tro att modellen med explolateringsavtal med kommersiella fastighetsägare utifrån stigande markvärde skulle räcka till för de satsningar som behövs här i norr. Jag tänker på dubbelspåret Gävle-Sundsvall och Norrbotniabanan.

För den som vill se järnvägssatsningar över hela landet är det borgerliga alternativet inget att ha.

Om man därtill lägger att de borgerliga framhärdar i en järnvägspolitik där splittring och ineffektivitet sätts i främsta rummet, så är det klart att en verklig satsning på järnvägen måste ha andra utgångspunkter än deras ideologiska avregleringsiver.

Efter åtta år av närmast uteblivet bostadsbyggande talar de borgerliga nu också om stora nybyggnadssatsningar. Moderaterna själva slog ett extra slag för studentlägenheter. Men det sa man ju inför förra valet också! Och nästan inget har byggts. Så deras trovärdighet på det området är lågt.

Men Socialdemokraterna då? Klart är att man behåller sin huvudstrategi. Snabba kast inger inte förtroende. Fast numera låter det inte så mycket annorlunda när Löfven talar som det gjorde när Juholt talade.

Den relativt färska partiledningen lämnar inte frivilligt sin plats i det politiska Sveriges mittfält. Men man verkar nu inse att väljarna inte skräms av tal om solidaritet och försvar av välfärdssamhället.

Bankerna får betala för barnen, och folk tycker precis som jag gör att det är fullt rimligt!

Kombinera det med att de borgerliga, som i fallet snabbjärnvägar, traskar i de rödgrönas fotspår, och läget kunde vara mycket sämre inför det val som ännu inte är vunnet för vänstern.